Vidde | inspiration through creation - prophet of the nation

De mesta av alla vuxenpoäng är när man ett par gånger om året kallas till föräldrarmöte. Och som god förälder förklarar man för dottern att vi vuxna ska prata om hur skolan fungerar, planering inför terminen och övrig information som är viktig för barnen, lärarna och skolan. Passade på att fråga dottern 8 år om det var något som jag skulle ta upp som ville ändra på eller tycka till om på skolan..

"Pappa - jag skulle uppskatta väldigt mycket om du var tyst och bara öppnade munnen om någon frågar dig något"

Tack för det.. kommer till föräldrarmötet och träffar en pappa till en av Amandas bästa kompisar som skickar en hälsning till mig som han har fått från sin dotter. Hon låter hälsa till mig att Amanda bett henne säga till sin pappa att jag inte får komma med idéer på föräldrarmötet utan bara sitta och lyssna..

Lärarinnan öppnar med att tala om att hon berättat för barnen lite om vad vi kommer att snacka om och att ett barn tydligt hade markerat att hennes pappa minsann inte fick säga något och att hon skulle säga åt mig att vara tyst..

Jag var tyst... ändå tills det kom upp att man planerar en mångkulturell dag med maträtter, danser och flaggor från sina respektive hemländer. Och det är ju en kul idé.. Men det är ett hysteriskt fokus på bosniska vinbladsdolmar, magdans, kikärtsgeggor och jallajalladanslag. Jag tänker minsann ringa till Höllvikens raggarförening som kommer och spelar Eddie Meduza och serverar helstekt gris! Vore faktiskt riktigt trevligt!

Solen skiner och skjortan eller t-shirten modell slimfit klibbar längs kroppen, pannan dryper av salta svettpärlor och man ångrar att man rakade armhålorna eftersom tvådagarsstubb inte absorberar lika bra som ett par centimeter.. är det ok att ta av sig och gå med bar överkropp utomhus?

Jag befinner mig just nu på fyrstjärniga Vildmarkshotellet utanför Norrköping på Sveriges östkust. Vi har varit på Kolmården och tittat på en massa djur som man i normala all inte skulle kunnat se så här långt norrut.. att sedan kön till"kom-in-alla-barn-och-klappa-djuren"-avdelingen med getter och minigrisar är längre än till Noshöringar och zebror.. för helvete - åk till en bondgård och be att få klappa djuren där! Varför betalar ni nära trehundra kronor i inträde för att klappa svenska gårdsdjur och leka i Bamses Värld och när ni sedan står öga mot öga med en flamingo, surikat, jak eller kamel som man under normala förutsättningar inte ser så springer ni bara förbi.. ungefär som att äta på McDonalds när det är festival i stan och man kan äta lite mer exotisk mat för en gångs skull..

Ett stående intryck från dagen, bortsett från en fantastisk middagsbuffé, ett underbart rum med balkong och utsikt mot Bråviken - är dessa män i gradvist förfall som drar av sig tröjan och visar det som finns under - ibland mer, ibland mindre och tyvärr väldigt ofta allt för mycket.. Är det okej? Var är självkritiken - nu är det varmt, nu känner jag min rätt som man att visa min svettiga överkropp. Varför har inte män samma spärr som kvinnor?

Det är Pridefestival i Stockholm och hetrokvinnor likt bögarna må tycka att det är trevligt med en snygg vältränad bar överkropp.. visst, låt mig hålla med - på stranden! Inte i stan, inte i familjeparker, inte på offentliga ställen! Men vad händer om man visar en hårig ensam folköl istället för ett rakad sexpack? Då tycker vi det är äckligt, du, jag liksom alla andra. Varför är vi öppensinnade och moderna människor så fördomsfulla - för utseendet skulle ju inte spela någon roll, det sa vi ju.. eller?

Natten har sänkt sig över Bråviken - blå himmel, solnedgång och en Coke Zero på balkongen.. och nu Chevy Chase i filmen "Tom i bollen".. dottern snarkar i sängen bredvid och allt är egentligen perfekt tills jag tittar ut över viken och inser att låten jag har i huvudet är "Everything But The Girl (I Love) - och att verkligheten än en gång gjort sig påmind..

Här sitter jag och är social.. har fastnat i Facebook.com - som ett Lunarstorm för vuxna utan kjamar. Man hittar en mängd gamla klasskompisar och arbetskollegor - man länkar ihop de i små nätverk och till sist så inser man att världen är precis lika liten som man trodde, alla har hånglat med alla och spytt på grannens toalett under studenttiden..

Samtidigt som man sitter och mailar till en tjejkompis från barndomsbyn kommer man att tänka på att det är något.. rötmånad.. heter det.. en gammal relik från bondesamhället när allt i skafferiet möglade.. Kvällstidningarna kör givetvis på fortfarande eftersom det tydligen fortfarande går att sälja lösnummer på "Så klarar du rötmånaden".. och så ser man - det ligger minsann en flintastek i kylen. Bäst-före datum är om två veckor men ja - säger Aftonbladet att det är rötmånad så är det bäst att tillaga i tid.. så jag satte på ugnen och in med den nakne sydamerikaindianen...

Sen gick brandlarmet..

Jag hade en föreställning som barn; den dagen jag fick barn skulle denna få stoppa ner handen i en skål med namnförslag och den lappen som drogs först skulle bli förstanamn. Det var förstås innan jag visste att ett svenskt lagombarn inte är motoriskt designad för uppgiften förrän efter ett par månader. 

Ett namn är ofta tungt traditions- eller händelsebundet.. Anna efter mormor, Jacob efter gammelfarfar, Conny efter bilmekanikern, Brooklyn efter stadsdelen, Vargtass efter en rejäl fyllefest und so weiter.. Vi ska inte analysera vad mina föräldrar intagit när de beslutade att jag skulle få stolt bära namnen.. och för helvete, håll i er nu.. Frans-Anton Wilhelm Bogomil.. utan konstaterar bara att mitt självtagna Vidde håller något mer klass..

Men idag har det varit en riktigt trevlig dag med jobbsamtal, passanskaffning, tokshopping och en fet portion kärlek

1. Idag har jag blivit förälskad i en svart Wilhelm (därav hela den långa inledningen om mina föräldrars största ej genomförnd hjärnsläpp). Jag såg honom hänga i ett hörn och bara vara riktigt jävla snygg och jag hade då iofs småsneglat lite på honom redan under gårdagen, då på ett annat ställe i stan det ska erkännas men när jag lät Wilhelm röra min nakna hud nu ikväll så är det ren kärlek - mor och far - det finns nu en Wilhelm i släkten! Grattis till er!

2. För ett par månader sedan fick jag reda på att jag levt över mina tillgångar. Det talar krediträkningen också om för mig en gång i månaden.. men detta var på ett mer hälsomässigt plan. Tydligen ska man inte dricka 2liter CocaCola varje dag under 9 års tid.. då finns det en risk att man drabbas av diabetes.. Vid upptäckten att jag hade ett sockervärde på 26, mot svennebanannormala 6, slängde akutvårdspersonal mig i en brits och pumpade mig full av.. ja.. de såg ut som vatten men det var det nog inte. Ikväll efter mycket kämpande och intensifierad tablettbehandling hade jag innan middagen noterat mitt all.time low på 6,6.. firade det med en riskaka med tomat.. var fan tog livsvärdet vägen..

3. Sedan min Prada Amber Pour Homme-serie (EDT och tillhörande deospray - ja jag vet jag jag är sjuk men va fan..) tagit plats i mitt hyreshusstandardbadrumsskåp från Svedbergs har dottern gnällt på att hon också vill ha en parfym i hyllan. Vi hoppade till "min" parfymerist som presenterade en massa luktegotter. Ungefär 6234 teststickor senare, i hård konkurrens med Dkny, Paris Hilton, Britney och Mary Kate så landade valet på Naomi Cambells Cat Deluxe - At Night. Och den är hon värd min lilla älskling!

4. Nä.. jag är rakad, snygg, trevlig och talförd - jobbar dessutom den inredning och är riktigt bra på det. Men jag är och kommer föralltid att vara hetrosexuell - singel dessutom och tyvärr känns det just nu som föralltid där med .. Wilhelm är svart och kommer att bäras av mig på lördagkväll. Om det blir för varmt kommer han att hängas in i garderoben bland de andra kavajerna.

Åt lunch med en riktigt gammal vän igår.. ja, alltså hon är dryga halvåret från 30 men vi har känt varandra i nästan 13 av dessa.. hon tillhörde tjejgänget från Malmö, jag killgänget från Vellinge.. vad gammaldags det låter! Men det känns ändå så nära. Vi möttes upp för en lunch på EspressoHouse och äter en Caesarsallad.. på grönsallad och vinegrette eftersom dressingen var slut.. klockan 1130.. men chailatten var jättegod! Vi satt och snackade mest om hur usla vi är att höras och om våra barn [nä, vi har inga gemensamma, vad vi vet]. Men det blir liksom så, vi har båda våra liv och familjer.. men det kändes inte längesedan när vi snackar om gamla tider utan först när man tar en andningspaus och reflekterar.. Hon ska förresten ta med yngste sonen till Kreta tillsammans med en väninna - de betalar lika mycket för en vecka som jag och min dotter gör för två dagar på Kolmården i augusti.. och då är våra resekostnader inte ens inräknade..

Sedan ägnade jag mig åt shopping.. det kunde ha börjat bättre. Efter lång väntan har mobiloperatören 3 äntligen fått in Sony Ericssons K810i - 3 har en kundtjänst som med mellanrum ringer runt till sina kunder - de blir alltid så förvånade när jag alltid är nöjd med deras tjänser.. hur som - stegar in i butiken, vi tittar på telefonen och det kittlar i magen så där som när man är fjantigt nyförälskad och svävar på små rosa moln där blåa kaniner äter fluffig bomull och små feta keruber skjuter polkagrispilar..

Allt är så där härligt tills det visar sig att jag inte får förlänga mitt abonnemang än.. kaninerna dör, molnen börjar tappa form och keruberna äter upp polkapilarna själva.. här står jag, nöjd 3kund med två abonnemang och med 1000kr i månadenräkning.. och så måste jag vänta tre månader för att få binda upp mig ytterligare 18 månader på min älsklingstelefon. Manligt nog nästan börjar gråta och försvinner med ansiktet i händerna; inser att jag faktiskt övervägde att köpa telefonen kontant för nästan 4000 spänn, inklusive armbandsklockan som man kan styra telefonens mp3spelare med.. men tyckte att det kändes lite för mycket att kompromissa med en urbota dum regel. 3 får ju sina pengar ändå! Varför kan ni inte göra mig lycklig?

Solen skiner och människor är glada.. alla utan jag.. går förbi parfymdisken på Åhlens City och så kommer det lilla rosa molnet igen.. det hörs nästan i luften.. den kallar på mig.. flaskan står där innanför de stora glasskyltfönstren och viskar: "Vidde - jag är här. Du är ledsen - kom och köp mig. Jag kan göra dig lycklig". Två minuter senare är hon min.. du underbara Prada Pour Homme Eau de Toilette 100ml med sadelträ och citrusmuskdoftande innehåll..

Efter tre kulor glass på bron vid Södertull inser jag att jag kommer vara bitter och arg på 3 ända till den 11 augusti men att jag kommer lukta gott så länge. Men jag behöver se bra ut också.. och så behöver jag lite medel för avkoppling.. två timmar senare stapplar jag hem med tre sköna tvspelstitlar, lite kavajer och byxor [inga rena kläder och bor i ett hus fullt med arbetslösa människor som tvunget måste tvätta på kvällen när jag, heltidsarbetande ensamstående pappa har tid att tvätta], ett par solglasögon: The Devil wears Prada - nowadays so do I.. på kontot är det dessutom reserverat ett par papperspengar till dottern att handla för - dels för att hon förtjänar det eftersom hon är världens bästa dotter men tyvärr också för att dämpa mitt eget lite dåliga samvete att jag ar för första gången på väldigt länge spenderat mer än 500kr på saker till mig själv.. men det kunde varit 295kr och 18månaders bindningstid extra.. det gnager lite på en perfekt dag..

Min dotter har varit sjuk. Riktigt illa med lunghosta, svalgont och en näsa rinnande likt inget jag tidigare sett. Så sedan torsdag har vi gått hemma och varit till belastning för oss båda, bättre blev det ju inte att även jag fick en släng av denna tokförkylning och fortfarande mår fysiskt vedervärdigt.

Som den fantastiske men dock ensamstående förälder jag är har jag i dagarna upptäckt det hemska; att inse att jag och min dotter nu är programmerade för att vara borta från varandra om dagarna. Hon har sin skola, fritids och kompisar om dagarna, jag har mitt jobb. När vi sen kommer hem kryper vi upp i soffan och snackar om vad som hänt under dagen, läser böcker och myser, kollar lite TV och bara umgås.. innan jag somnar..

Under dessa dagar har vi kollat en massa film, snytit oss, ingen har orkat leka eller läsa, hon har sin Tamagotchi, jag mitt onlinespel; hon har tjatat om att komma iväg till skolan och jag saknar jobbet. Man har liksom inget att prata om när det inte händer saker och man är för sjuk för att ta tag i saker och ting. "Pappa, jag vill träffa mina kompisar" "Amanda, jag vill sälja kakel" - vi är så jävla less på varandra!

Så vi tog tag i en storstädning, problemet är att när man städar hittar man en massa roliga saker att leka med, lyssna på.. och efter att ha blivit rejält försenade och tappat lite städgnista så bokade vi in semestern istället! Det blir en blandning av nöjesparker, skärgård och en massa savannäventyr.. livet fortsätter - imorgon är det vardag.. och det känns faktiskt riktigt skönt!

Med jämna mellanrum så blir det ett avbrott i mitt bloggande - nu är jag tillbaka efter ett sådant. Denna gången vet jag att ni är många som är nyfikna på vad mitt första blogginlägg på många dagar kommer att innehålla. Efter allt som hänt, de tänkbara ämnena är fler än någonsin - samtidigt som att skälet till min bloggfrånvaro är endast ett. Ni är en hel del som vet varför och lika många som längtar efter att få gotta er åt något smaskigt. Det bjuder jag på! Men det kommer bli lite annorlunda idag. Jag skulle kunna berätta om vikten av kommunikation, medmänsklighet, ärlighet och människans trångsynthet.. men jag väljer att kort skicka en reflektion om rädsla!

Vi är alla rädda för det okända av den enkla anledningen att vi inte vet vad som ska hända och hur det kommer att påverka oss och vår situation. När vi blir rädda går vi i försvarsställning och ser till att skydda allt eget, oss själva, våra värderingar och vårt beteende som vi känner. Så när vi väl sitter hopkurade likt spjutmän inser vi att det okända, en förändring kommer oavsett vad och det är när man står fejsad denna som vi i vår vardag reagerar på olika sätt. Ett fåtal av oss sväljer förändringen utan att ens ifrågasätta, de flesta vill ha lite kamp och ventilera åsikter men motstånd gör vi alla, direkt och oundvikligt! Ändringar är ett avbrott i rutinerna och människan som vanedjur är väl dokumenterad.

Rädslan skapar motstånd; motstånd må vara ett negativt laddat ord men det betyder kan ändra mening beroende på hur det läggs fram. Prova att byta ut ordet motstånd till invändning; motstånd är kategoriskt, invändningar är ett ifrågasättande baserat nuläget och som det kan diskuteras och informeras kring.

Det finns ett enkelt sätt att minska vår rädsla; kommunikation. När människan inte får veta startas spekulationer som växer till vedertagna sanningar och när verkligeten blir oss varse blir vi rädda och skapar motstånd eftersom den ruckar vår illusion av situationen. Men vilken är verkligheten, den du själv diktat upp i din ensamhet av missundsamhet och förakt, eller den som finns lite längre bort.. lite längre bort i verkligheten på riktigt.. den verklighet som finns lite längre bort än horisonten du ser från dina EPAtraktor..

Vi kan inte tycka om alla förändringar, men de sker av en orsak. Vilken då? Det är upp till dig att ställa den frågan och göra det bästa du kan av situationen. Alla förändringar är inte av ondo - något som är fel kan faktiskt rättas till. Men det kräver öppenhet och självinsikt.. och tyvärr är ni många som väljer den lättaste utvägen: knyta handen i fickan och ropa "fy fan, aldrig i livet, vilket jävla skitförslag, det kommer jag aldrig att gå med på"

Denna veckan har varit en av de tyngsta i hela mitt liv.. om du förstår det jag skriver och tar det till dig har du vunnit en del av min idagarna svårförtjänade respekt. Tack!