Vidde | inspiration through creation

Det tragiska är att jag är övertygad om att det finns ingen som riktigt vet vem han är; hans historia och hans tankar. Om du bor/bott i Malmö kan du omöjligt ha missat honom. Han är den där mannen som djurrättsaktivister klassar som hopplöst fall och vägrar ta i med tång; han luktar lite illa där han går och i ett samhälle där djurens välbefinnande ses som viktigare än en medmänniskas så han han accepterat sin lott här i livet.

Med sig på sina eviga vandringsrundor genom Malmös gator bär han fem stora smutsiga plastsäckar innehållandes hans hem. Ingen vet vem han är och ingen skulle någonsin komma på att fråga honom. Men han gör ingen människa förnär, han tigger aldrig - han är ensam och det finns kanske en möjlighet att han vill vara det också. Han är ett öde skapat av någon händelse som vi aldrig kommer att få reda på..

Han brukar komma in på McDonalds på köpcentret Triangeln i Malmö; ställer sig alltid i bakgrunden - han vet om att barnen tittar, bortskämda tonårsblattar skrattar åt honom och föräldrarna undviker att se honom för att slippa förklara för sina feta barn att det i Sverige 2007 finns de som inte har ett hem, mobiltelefon eller en dörr att låsa bakom sig när världen är hård och kall. När kassakön är minimal ställer han sig och beställer en kopp kaffe med socker som han får av personalen som kanske ger honom det enda leende han får under dagen - sen sitter han där, ensam över sin kopp, och tankarna han har är hans egna och kommer så alltid att vara.

Vi har aldrig pratat och jag vet inte om han ens hade velat. Han kanske hatar mig där jag kommer i vit skjorta, slips och pressad kostym från ett arbete jag gillar med ett hem att gå till. Men jag hälsar alltid, tar honom i hand och frågar honom om det är ok att jag ger honom en peng. Han tackar alltid med ett leende långt där bakom det smutsiga och ovårdade yttre. Han säger inget men han ger mig alltid tummen upp - det är hans sätt att tacka och det räcker mer än väl.

Kritiker säger att han mycket väl kan köpa sprit, knark eller cigarretter för pengarna - det skiter jag i. Det skulle jag också kunna gjort för de pengarna han fick av mig häromdagen - vad är skillnaden? Han saknar nästan allt mot vad jag har och det kommer han antagligen alltid att göra. Den 50lappen jag gav honom kommer att göra hans frusna och ensamma vardag lite ljusare - det bjuder jag på.

Om du ser honom - han vill inte ha dina pengar, han kommer aldrig att fråga dig efter ett enda överblivet mynt. Ger du honom några kronor så gör du en medmänniska glad - världen behöver lite glädje och vi måste starta på hemmaplan.

Dottern satt och kollade på Veterinärerna på TV4 - ett av bolagets mest populistiska och avskyvärda program; och innan illasinnade människor hoppar på mig vill jag göra klart att jag är en stor djurvän! Jag älskar min kisekatt, är emot tidelag och äter gärna kött.

Husdjur, dvs varelser som mot sin naturliga instinkt hålls i fångenskap av människan för sällskaps skull ska behandlas väl och yrkeskåren veterinärer gör ett strongt jobb - jag led exempelvis otroligt med hästen som fått en hovinflammation; när detta skrivs vet jag inte om hästen överlever..

Men det fanns en kvinna med en igelkott som husdjur.. igenkotten hade legat i solen ett par dygn och var uttorkad. Hon blev tillsagd att ge igelkotten en blandning av salt socker och vatten, 15ml var 30minut..

Dottern sitter bredvid och reflekterar: Pappa, det dör barn varje minut och hon bryr sig om en igelkott. Hon tyckte nog om den men är det inte konstigt?

Jo Amanda, det är konstigt...