Vidde | inspiration through creation

Idag är det officellt - det är slut. Efter att varit trogen kund till det som numera heter plusgironummer 479 26 03-5 är eran slut. Europolitan, Vodafone och nu senast Telenor har haft mig som trogen kund fram till typ nu. Det har onekligen hänt lite under resans gång..

Mitt första riktiga mobiltelefonminne är daterat runt 1996.. Jag slet som praktikant på Stockholm Records i Sundbyberg och hade Åsa Stockselius som.. ja typ handledare.. det var första kontakten med skivbolag som helst gick ut på att packa promotionskivor; det slitet kom jag sedan att förstå vidden av när jag en massa år senare satt som musikassistent på NRJ och sprättade upp kuverten som hoppfulla skivbolag skickat i hopp om att få spelningar.. Jag hade lånat en lägenhet i Vällingby utan telefonabonnemang så under veckorna hade jag pappas NMTtelefon.. den var nära 30cm utan antenn om man var tvungen att ha och den mätte en 10cm bara den. Kommer aldrig att glömma när jag gick längs Horngatan med en ryggsäck som endast innehöll telefonen..

Sen har det rullat på med Nokias revolutionerande 3210modell vars batteri fortfarande fungerar fläckfritt och hade inte kraven ökats i takt med utvecklingen hade jag fortfarande använt den.. Tyvärr gick jag på lite SonyEricssonnitar med T610, R800 och F500i-modellen innan det blev 3telefoner från NEC, LG.. och där är jag kvar. Dock fick dottern Nokias 6288.. den snygga glidertelefonen och på något sätt är jag efter nio mobiltelefonköp tillbaka på finnjäveln..

På bussen idag frågade Amanda mig hur gammal jag var när jag fick min första mobil.. ja runt 18.. det tyckte hon var konstigt.. "Men när fick du din första låtsasmobil, leksak alltså?" "Det har jag aldrig haft för mobiteleofner fanns inte när jag var liten.." Ajsom.. det är lite konstigt att tänka sig - jag var med på den tiden det kostade 7kr/min att ringa mellan mobiltelefonbolag en vardagkväl.. när telefonminnet kunde spara 30sms, de i "skickat"-mappen inkluderade..

En av fördelarna med att jobba allt för mycket är att man aldrig får tid att spendera sina surt förtjänade pengar på annat än autogiroräkningar.. tur att man kan betala de men visst vore det kul om lite av kassan kunde gå till annat än avgifter och amorteringar..

Men idag kände jag ett hysteriskt shoppingbegär! In en sväng på jobb för möte med en av Malmös trevligaste duschtillverkare som släppte av mig i stan; vad stod på dagordningen - lunch [ensam eftersom Anna-Karins lektion tog för lång tid] kavajshopping och parfyminköp. Men eftersom jag började min affärsrunda EFTER en turkisk buffé så kändes inte klädproovande så upphetsande. Prada pour Homme - världen kanske just nu mest underbara doft.. och en av de dyrare.. men fan vad underbar den är, måste hitta en sponsor men dryga 900kronor för "must-have"-designerflaskan gör att det är ett projekt att genomföra efter löneförhandlingen.

Men la ner parfymprojektet helt, gick nämligen och rapade grillat lamm och annan god turkbuffémat, och bestämde mig för att skämma bort min dotter lite. När jag väl är klar staplar jag in i taxin [ja, när jag shoppar är det seriöst] med fyra jättekassar till min lilla dotter som är i behov av en ny garderob, i båda avseenden.. resultatet blev en ny Nokia 6388, lyckades dessutom få till ett extra minneskort - tack 3, en kjol, två byxor, fem tröjor, trosor och strupor.. vilken tur att jag kände taxichauffören, så här en dag innan lön kändes det lite tufft, men samtidigt - klart dottern ska kunna ringa sin pappa och mamma samtidigt som hon har häftiga kläder på sig! Det är ju för fan en barnslig rättighet!

Väl hemma med en överlycklig dotter och en av hennes bästisar som kom hit en sväng sitter jag och installerar hennes telefon och inser att jag har jag skaffat ytterligare vuxenpoäng; jag har köpt en teknisk pryl som på långa vägar överträffar min egna.. så nu måste jag ut och skaffa en ny mobiltelefon.. men jag jobbar ju hela helgen.. i-landsproblem? Ja, lite..

För ett par år sedan inte allt för långt borta fanns dansstället Stadt Hamburg i centrala Malmö. Åldersgränsen var 30+ någonting och fick Tingvallas köttmarknad att se ut som ett kristet fritidsläger utanför Knutby; fick du inte napp på Stadt kunde du lika gärna leva ensam resten av livet.

Idag är det annorlunda. Nu trängs 25+arna här med snygga tjejer runt 20 som flirtar sig in hos vakterna med Kevin Costnerkomplex. På första våningen är det barer, karaoke och ett dansgolv som är rätt trevligt när inte DJn knarkat för mycket och kör samma låtar om och om igen som på ett sämre mellanstadiedisco. Plan två upptas av en skön uteservering, en cocktailbar och ett undanskymt loft där det inte allt för sällan spelas negerjazz; Mitt första besök var på självaste juldagen och jag måste säga att jag faktiskt trivdes - trots att det fanns allt för många i min smak lambadadansande turkar.. Stället har blivit så in i helvete trendigt att allas våran Jonas Altberg.. ja.. Basshunter med Boten Anna du vet.. spelat in sin senaste video "Vifta på händerna" på stället.. en rätt vidrig låt som fullständigt fyller sin funktion som smittande partyhöjare..  Videon är full av söta flickor och hårt rappande pojkar som inte har en sportmössechans rent åldersmässigt att komma in på Swing Inn som det numera heter i krögaren Dan Walterströms nöjeskvarter..

Mitt andra besök gjordes i lördags. Eftersom det inte var planerat utan stundens ingivelse att gå ut och festa sista helgen innan januarilönen hade tvingades jag hyra en kavaj i garderoben för en hundring.. [vill passa på att tacka min tillfälliga sponsor Daniel].. Efter lite dans, lite flirt men utan större ekonomiska förluster i baren vandrade jag hem genom natten med Catherine som för en gångs skull inte höll gatloppstempo efter en riktigt trevlig kväll; vi hinkade HotShots hemma hos Ted - och mina gamla blandartalanger har faktiskt bevarats, klarar fortfarande att skikta Galliano och kaffe rätt hyggligt..

Och likörsvävningarna till trots.. och efter ett dygn med lite höga sockervärden har jag nu gjort ännu ett bottennapp i mitt blodsockervärde: 6,4 efter avklarad arbetsdag.. nu är jag snart normal.. eller.. så normal som en diabetessjuk man kan bli.. men jag känner ingen skillnad från mina dagar med värden på 26.. är inte meningen att man ska ¨känna skillnad kan det väl lika gärna vara?

I avdelningen "Tyck att du själv är duktig" tänkte jag tala om att jag nu, under 48timmar, haft legat konstant på ett blodsockervärde under 10,1. Jo, jag vet att det är aningen högre än man borde ligga men för att ha legat på ett fastevärde på över 26 för mindre än två månader och dessutom utan att ha ändrat kost så där överdrivet mycket frånset sockerintaget och nattmack.. måltider... och kanske ätit en och annan morot extra och promenerat 2kilometer om dagen så är jag faktiskt lite nöjd med mig själv.

Just nu sitter jag dock sockerfylld i Båstad, Amanda är hos sin mamma i helgen och vi firade mina braiga sockervärden  med att dra i oss en snickers och ett halvt kexchoklad - mitt första godis på över två veckor.. Imorgon blir det HotShots och kall öl.. onsdag kl 13 ska jag till min diabetessköterska - living on the edge! Men jag är fast besluten att klara att hålla mina sockervärden inom rimliga gränser - jag vägrar att se min diabetes som ett handikapp. Så för första gången ska jag a ett livesockervärdetest - tåget till Malmö är försenat.. FAN - jag hatar nålar - kommer aldrig lära mig även om det bara är ett stick i fingret.. vänta, ska ladda tryckaren.. ångest.. sticket gjorde ont.. och det tar 15 sekunder innan domen.. 14,2 visade stickan.. 

Av detta tar i lärdom att Snickers är gott när det kurrar.. och att det skjuter ditt blodsocker i höjden. Men trots detta är jag faktiskt nöjd. Jag håller nu på och lär mig vad jag kan äta och hur jag ska äta men inte minst hur min kropp reagerar på olika sockernivåer.. att lära av 14,2 betyder det att jag är kel- och gossugen, vi får se hur kvällen slutar..

För ett par år sedan träffades två personer med hyggligt olika bakgrunder på en av Stockholms bättre krogar i Gamla Stan. En viss finkänslighet hindrar mig från att säga vem som gjorde vad den kvällen och hur den avslutades.. finkänslighet plus det faktum att jag inte vet men fan vad nyfiken man är på vissa detaljer men ändå inte..  - men idag, ett par år och två gulliga ungar senare så gifte de sig i Stockholms stadshus - 20070113 klockan 1545..

Nu sitter jag i deras lägenhet i Farsta.. närmasta släkten kom hit, skålade i bubbel, åt tårta och lämnade medan brudparet efter övervägande ämnar spendera natten på ett hotell inne i centrala Stockholm. Först hade de tänkt stanna hemma men då blev jag nästan lite arg. För trots att de har två barn och ingen frireligiös, eller någon annan heller för den delen, uppfostran så vägrar jag å det starkaste att dela lägenhet med ett nygift par på deras bröllopsnatt - punkt slut.

Detta i sin tur ledde då till att jag har tre barn, 7år, 3år och 4månader, sovandes på olika håll i trean.. disk i köket, kläder i hallen.. tänkte laga stuvade makaroner och köttbullar och när mjölken nästan kokade körde 3åringen in i min hälsena med en trampbil.. spisen är full av mjölk - släktträffar tar på krafterna och mina sockervärden är rent åt helvete.. Vidde är en trött man.. men glad. Min lillasyster har gift sig med Robert och jag vill härmed önska de lycka till för all framtid. Det var priviligierat att få närvara vid cermonin och när som helst om tillfälle ges passar jag era härliga ungar.. men nu är Vidde trött.. så om lite disk finns kvar i köket, om blöjhinken inte är tömd, om det ligger en strumpa någonstans där den inte ska ligga så förlåt..

Lycka till Leddya och Robert

Vi glömmer aldrig första gången.. man hade fantiserat om det ett antal gånger men aldrig riktigt vågat.. chanserna hade funnits ett par gånger men man visste inte riktigt hur man skulle gå till väga; skulle man ta initiativet själv eller skulle man avvakta.. farligt var det inte - det hade man klart för och när det väl var avklarat hade man minnet förevigt och kunde sitta med kompisarna och dela med sig av njutningen.

Min önskan är att ni som läser detta delar med er av era första minnen - för jag vet att ni har de någonstans. Trenderna kommer och går men ingen av era handlingar är något ni behöver skämmas för idag. Det viktiga är att vi berättar för varandra och skrattar åt minnena som står hemma i bokhyllan; flytta fram de när vännerna kommer över - lyssna och minns!

Min första egna köpta vinylsingel: Orup - Trubbel
Min första egna köpta vinylskiva: Madonna - Like A Prayer
Min första egna köpta cdsingel: Bingoboys - How To Dance (i Dr Albans skivbutik vid Hötorget)

Det var dags att skämma bort dottern lite med en shoppingrunda igen. Om 7 år kommer hon att ångra sig men nu som 7åring är hon inte världens mest dedikerade shoppare.. förutom när det gäller mig. Jag skulle köpa ett par byxor och en kavaj.. men hon sågade allt vad jag plockade fram med argument som "din häck ser alldeles för stor ut i de byxorna" och "den kavajen matchar inte din ögonfärg".. det var bara att ge upp och köpa ett par boxershots istället om jag kunde "lova att de var svarta"..

Sen stegade vi in i den berömda Lindexbutiken där Amanda för ett tag sedan fällde kommentaren i provrummet: "Har jag shoppat upp ditt kort eller kan vi köpa sushi på vägen hem..". Idag var det en annan diskussion. Laddad med byxor stegade 7åringen in i provrummet och kommenderade mig att vänta utanför på en modeshow.. Det tog lite tid..

"Amanda - behöver du hjälp?" frågade jag..
"Sätt dig ner, jag kommer, ska bara böja mina ögonfransar" varpå spridda fniss hörs från de andra båsen
"Det rör sig om ett par byxor för 300kr som jag vill veta om de är trånga i grenen eller inte"
"Granen? Jag har ingen gran och den hemma är död för den barrar"

Gick in i hytten och förklarade vad som menas med grenen.. "knäppt namn" tyckte hon och körde ut mig.. Sen var det dags för modeshowen och hon struttade iväg i värsta catwalkstilen genom den avlånga provrumskorridoren..

"Vad har du lärt dig mannekänggång?"
"I mitt Bratzspel och på skolan så klart. Och så på lite modellprogram från TV såklart"
"Ja det ser ju bra ut.. men du kan väl gå lite normalt så man kan se att byxorna passar?"
"I GRENEN ELLER?"
"Ja, just det.. i grenen.."
"Men byxorna ser bättre ut på kroppen om man går så här - kom nu så går vi och betalar, ge mig kortet.." säger hon och stegar ut mot kassan..

Jag hade en ändlös diskussion med en gammal kollega från min radiokarriär om vad som egentligen är bra musik. Det är en diskussion som gjort många till ovänner genom åren - och ändå är svaret givet. Bra musik är den musik som lyssnaren anser njutbar under en period av tid.

Min kollega har lagligt laddat hem en låt med skånska Kobojsarna, "En sång om ingenting" som är precis vad den heter - ett par synthar som dunkar på med en deephousetrumma i 150BMP och som aldrig släppts om inte Basshunter haft sina 15 minuter under somaren 2006. Det är musik för stunden och som fyller sin funktion. Men kommersiell musik är något som det ska ses ner på. När en musiker gör något för att tjäna pengar är det fult. Det ska vara independent och nyskapande.. trasiga frisyrer och distade gitarrer och en fucked-off-attiyd.. för att summera för en storstadsbo i Sverige - det ska vara Nöjesguiden hjärta Musikbyrån för att få lov att kallas bra musik.

Min ståndpunkt är enkel - krossa musikelitismen! Vad gör Pete Doherthy till en bättre musiker än Basshunter? [Den ene sniffar koks på en naken Kate Moss och den andre dansar på en trampbåt i Malmö kanal med sin bot men bortsett från det?] Men att lyssna på Pete är creddigt, att erkänna att man gillar Gunther eller Basshanter är nördigt..

Skulle Jones & Giftet förevigt sitta vid Vätterns strand framför att leka manodepressiva självmordskandidater i Kent och leva gott på bankräntan resten av livet? Håkan Hellström som räknas av kollektiva musiktyckareliten till en av landets bäsa artister säger att han inte bryr sig om pengar.. samtidigt som han har ett av Sveriges högsta gager; varför? För att tjäna pengar såklart! Det tar tid och känsla att skriva en låt. Om den sedan framförs av en göteborgare med damp som egentligen skulle stannat bakom trummorna i Sveriges mest överskattade poppojksband eller programeras in av en nörd på Dreamhack - who fuckin cares? Alla är där för pengarna! Dregen vill tjäna pengar lika mycket som Brian Litrell från Backstreet Boys.. Vem gör bäst musik? Om du ska vara ärlig? Det finns inget svar!

Det som däremot finns är begreppet anti. När det kommer ett creddigt och av finkulturen godtjänt band kommer det motreaktioner som är anti. Ingen punkare gillar schlager, men frågar du vilken punkare som helst svarar de att bästa låten är Magnus Uggla - Johnny The Rocker.. den var anti och den låten har man lärt sig att man måste tycka vara bra - för inte kan en hipp punkare erkänna att hon sjunger med i "Tusen och en natt".. När den vanlige musiklyssnaren inte riktigt förstår varför The Hives och Babyshambles skulle vara bättre än allt annat åker man och kollar på Rydell & Qvick.. 1998 hette det mest hypade bandet The Concrets, antibandet som vi kommer ihåg är Hjalle & Heavy från bandet Mimikry..  

Bra musik är den musik som lyssnaren anser njutbar under en period av tid. Stäng ner Musikbyrån!

Nytt år, ny tid ny strid - välkommen till 2007 bästa bloggläsare.
För ett par veckor sedan satt vi hemma hos Ted och drack Absinthe; en på det hela taget trevlig sprit som hälls över en sockerbit, man tänder eld på den nämna och blandar ner, runt ett par varv med skeden i den brinnande vätskan och så sänker man den med det berömda shotknycket. Denna dryck säljs dock enbart på myten att man blir lite tokig av den; Strindberg konsumerade ett par liter om dagen och franska konstnärer skar kroppsdelar  av sig underruset; hyggliga biverkningar alltså.

Min biverkning innebar förutom två timmar parkbänkssovande och en historisk minneslucka [i normala  fall är ordet minnesbild bättre men eftersom jag inte har någon så är det nog en minneslucka] att jag gick
med på att vara värd för årets nyårsfest.

Därför kom det som en liten chock när jag fick frågan om allt var klart inför festen; typ vilken? Mat var fixat, gästerna bjudna och värden var ovetande; panikångest? Ja, lite faktiskt; försökte tafatt styra om festplanerna till Teds lägenhet men insåg snabbt att hans etta på väldigt få kvadratmeter inte skulle klara 10 personer vid dukat bord och eftersom jag faktiskt aldrig haft en dukad sittning någonsin i mitt hem [vilket  avslöjande eller hur] och jag är 30 år fyllda så ja va fan... saker och ting löser sig, det tar tid med det löser sig! 

Men det fanns stunder jag  faktiskt tvivlade på att jag skulle hinna städa, duka, dekorera, städa, finlira, slänga, duscha och städa lite till. När lägenheten någon timme efter  arbetstid den 30 december fortfarande befann sig i ett oorganiserat kaos hyperventilerade jag i en Ikeakasse mig till sömns och vaknar klockan 7  på nyårsafton och är inte mindre än 10 timmar bak i mitt planerade schema. När Ted, Catherine och Veronica kommer förbi med med maten 1400 vet dock jag att allt kommer att vara färdigt, trots att ingenting ens var halvklart.

Catherine litade på mig, sa hon, medan Veronicas blick när jag sa att det är inga som helst problem - litar du på mig? kommer jag aldrig någonsin att glömma. Men har Vidde lovat, so be - och när tio nyårsfestsugna människor står i dörren klockan 1910 redo att festa in 2007 är allt faktiskt klart. Det krävdes fyra säckar till soprummet, fem till källaren men vem bryr sig. Balkongen tömd, golvet skurat och bestrött med silverstjärnor [som nu ligger i precis hela lägenheten], fönster putsade, ingen disk, toaletten rensad och kylskåpet laddat med bubbel mat och gott - på detta en smakfull dukning på  temat grönt och silver.

Det blev en riktigt lyckad nyårsfest. Maten var god, kvinnorna vackra och männen manliga.. [eller hur!] Alkoholen flödade, alla var glada, musiken livemixades till väldigt sent, dans och massa midnattspussar...

Tack till er alla som var här och gjorde detta till en av mina mer lyckade tillställningar. Jag hade hysteriskt kul, trots att mestadels av disken faktiskt står kvar - jag orkar liksom inte idag; har besök av en liten varelse med en pytteliten hammare som slår mig i pannen ett par gånger minuten. Vi ses snart igen, några av oss förhoppningsvis lite tidigare.. kan vi ju hoppas.. *ler lite finurligt*