En vaxad ryggtavla
Ringde min vän och fd kollega när jag cyklade hem. Det är rätt skönt med en riktig vän - visst är det härligt att höras av varandra varje dag och snacka i timmar - men lika härligt är det att kunna låta bli och leva själv mellan varven samtidigt som de gånger man väl ses, och framförallt hörs eftersom det ibland är närmare telefonledes än personligt att mötas, så vet man var man har varandra. Vet inte vad man säger på Mengeleskola.. f'låt genusforskningen.. (nära att säga ngt fult där) vid ett av landets universitet men bland mina vänner är detta beteende en manlig företeelse men jag hoppas att även ni kvinnor vågar prova på detta sätt att umgås ibland fast ändå inte.
Just ikväll fick jag vara med om en av de mer intima och kärleksfulla handligarna mellan man och kvinna - min vän fick ryggen vaxad medan vi snackade. I bakgrunden hörde man min väns sambos glada skratt medan hon kärleksfullt torterade sitt frivilliga offer. Mitt mellan diskussioner om hur långt ner man egentligen ska vaxa och hur mycket träningsvärk man egentligen får av att lära sig dansa vals i hallen via telefon samt allt annat som två gamla vänner diskuterar hör man ljudliga smärtfylla vrål när tejpbitarna rycker upp hårstrån med rötterna. Ville egentligen spela in vrålen och publicera de som en ljudblogg - men nä - så kul ska vi inte ha det sa han samtidigt som han förklarade att han inte låg på mage utan satt framåtlutad över en stolsrygg, kollade på TV och snackade med mig samtidigt. Det är kärlek.
Tipset som ikväll vidarebefodras är att om man utför detta första gången ska man inte sitta instängt på ett svettigt flygplan till Italien dagen efter eftersom risken för lite hårsäcksinflammationer. Som svar på frågan hur långt ner man ska vaxa blev svaret svanken - ett manligt svar.. 3mm hår på huvudet, vaxad rygg ner till svanken och sen en rejält hårig jätteröv!
Mannen på bilden fungerar som illustration och har a b s o l u t inget med blogginlägget att göra
Vad skrev morfar i anteckningsboken?
Men det var ju faktiskt min morfar vi började med och ska fortsätta spekulera kring. Nu flera år senare har jag pga av familjens fina fasad utåt fått ändra min syn på morfar. När sanningen kryper fram vilket den alltid gör förr eller senare faller fasaden stenhårt för den som blivit lurad och här har tegelstenar flugit.
Med facit i hand så vete fan om inte gubben visste vad han gjorde ända in i det sista; när han satte sig i bilen till sjukhuset den dagen visste han precis vad som väntade honom - alla papper därhemma var i sin ordning, med sig hade han minnessaker från familjemedlemmar. Han ville bli ihågkommen men minnas in i det sista.
Jag tror inte på en gud än så länge - det krävs bättre övertygelse än ord från en sagobok skriven av gubbar försatta i rustillstånd ett par tusen år sedan för att få mig religiös men detta har fått mig att fundera många sömnlösa nätter. För att göra en lång, besvärlig men samtidigt lycklig och lärorik epok i mitt livfråga kort:: jag funderade givetvis denna dag om det var en sådan där bra dag att gå på första dejten. Tanken på hur jag skulle lägga fram det för tjejen fanns också: "ledsen men min morfar har dött idag" lät som en taskig urdragning - vad hade morfar sagt? Han skulle sagt att livet går vidare, klart du ska träffa tjejen - samtidigt som han gjorde en liten notis i sitt anteckningsblock som vi återkommer till.
Månaderna gick och Vidde och hans tjej åker in till Södertälje KK för att få smärtlindring - beräknad födsel är 5 veckor bort - men det skiter lillskruttan i livmodern blankt i och ser dagens ljus en knapp timme in den 30september. Gissa vems födelsedag detta var? Ett par år senare, när man tittar på min dotters ansikte ur vissa vinklar ser man vissa linjer som går att härleda, detta trots att det inte finns några som helst genetiska band mellan mig och.. ja gissa vem!
Vidde har anlag för panikångest kopplat till döden, något som jag nämner nu men aldrig kommer nämna igen. Under hela mitt liv har det funnits två personer som lyckats lugna mig och de är jag evigt tacksamma. Tanken på att det kanske finns lite morfar inärheten som ser efter mig har lugnat lite, den andra - ja - vem det är är vår lilla hemlighet.
Hur kommer det då sig att dessa funderingar kommer upp i huvudet en dag som denna? Kan det vara så att när min lillasyster idag föder en liten Isabelle passar hon på att göra det samma dag som Amandas mormor fyller år? Chansen var givetvis 1 på 365 och klart att det måste hända ibland eftersom människor ligger med varandra en hel del för att hålla värmen, men det är underligt.. mycket underligt..
Grattis Leddya och Robert till en lillasyster till Anton - och grattis Kerstin - och tack för allt du gör för vår dotter!