Vidde | inspiration through creation

Det finns en massa fördomar runt adopterade. Att vi skulle ha svårt att anpassa oss till samhället när vi är födda någonannanstans; att vi hela tiden springer runt och saknar en biologisk mamma och pappa. För ett par år sedan spelade TV på fördomarna och visade "Spårlöst Försvunnen" där kändiskåta adoptivbarn grät i soffan för att det var något som saknades i deras liv. Själv förstod jag aldrig..

Det svåraste som finns måste att som förälder tvingas ge bort sitt barn, att aldrig mer få träffa denna.. har man tagit det beslutet är det oåterkallerligt! Tänk då att man släpper sitt barn för att man lever i fattighet och som den största kärleksförklaringen någon kan ge skickar iväg sitt barn att bli omvändertagen av någon med bättre förutsättningar - tänk att barnet dyker upp, fet och välnärd med ett TVteam från landet Sverige 30 år senare som har mage att gråta och säger Hej mamma - oj vad jag saknat dig!

När Niclas och Johanna åkte iväg till Thailand bad jag de att se om de hittade min biologiska mamma.. och när Ronni och Minna åkte så bad jag de hitta min pappa.. för Thailand är ju så litet.. och litet är det på riktigt! Båda kort är tagna på Thailands flygplats.. Om det är mina biologiska föräldrar.. tja.. fan vet.. det kan vara så.. mina föräldrar som tagit hand om mig däremot bor i Vellinge, där är friheten större och skatterna lägre. De är mina älskade föräldrar som tagit hand om mig på bästa sätt som en förälder kan. Ibland gick det kanske inte så bra, ibland gick det bättre och ibland stämde allt perfekt. Men det är ju så det ska vara. Vad hemskt det hade varit att ha föräldrar som gick på manual om hur man uppfostrar barn..

Denna kommersialismens höjardag, Mors Dag, är jag glad att presentera mina biologiska föräldrar.. så som mina vänner ser de. Det är mamma till vänster, pappa i mitten.. och jag till höger.. ni kan ju avgöra själva..