Vad är upp med planksteken egentligen
Vad äter man när man går på restaurang? Jag försöker alltid välja något som gott - det är inte helt lätt men man måste ju försöka. Var är då gott? Här försöker jag välja något som jag inte lagar hemma. För vad är meningen med att på ut och pynta pengar för en Carbonara när du kan göra det lika gott hemma? Käka pyttipanna på krogen när jag har oxpytt i frysen - kapitalförstöring!
Så när man sitter med ett par vänner på en krog på Möllevångstorget i regnet och ska äta lite gott så funderar man gärna två och tre gånger - de har en sallad för 99spänn. Det är ett pris som sätter ribban rätt bra, men 99 spänn för vad som riskerar att bli lite isbergssallad, riven morot, en näve tinade små räkor och Tusenöarsås som stått framme en vecka.. och fish n chips för 125 när 18 fiskpinnar och ett kilo pommes på AGs kostar 20 spänn. Rörande eniga beställer vi in svenskens flaggskepp bland kuldinariska rätter - den oomstridde ledaren bland uteätarna som lämnat hamburgarna - den fullständigt och fullkomligt sanlösa påfundet inom matlagningskulturen: Planksteken.
Vad är grejen med plankstek - man sprutar lite potatismos på en planka, på med en tomat och så in med plankan i ugnen så kan man ta 40kronor mer betalt än en ryggbiff på tallrik med potatismos. Vi läser Wikipedia: "Plankstek är en maträtt som oftast består av nötkött och potatismos som tillagas i ugn på en träplanka. Därtill serveras en sås, ofta bearnaise. Serveras vanligtvis på enklare restauranger och inkluderar ofta en starköl.".
Det som missas i den texten är väl att nötköttet i 9 fall av 10 är mikrovågsugnstinat och grått, att stekordern medium i verkligheten innebär välstekt, att bernaisen ofta har ett rinnade fetttäcke över sig och att baconet runt sparrisen, som mer såg ut som harrybönor, var lite väl stekt, - eller så hade vi bara lite otur.. Det gick ju ner - ölen var en bidragande orsak och sen fick man den där krockettklubban i huvudet som indikerar att det är dags att gå hem och fortsätta funderandet om: vad är upp med planksteken egentligen?
Malmöfestivalen och dess utlänningar
Det händer mycket under Malmöfestivalen - detta årliga evenemang i den skånska grötiga myllan. Folk kommer från när och fjärran för en veckas fest på gator och torg. Artister gör gratisspelningar, det är marknadsplats där människor mer eller mindre frivilligt lämnar från sig sina pengar. Det anordnas kulturworkshops och Unga Örnar visar streetdance, karuseller, "Mammon Hell on Earth" blandat med bajamajsaromer och mat:.
All denna mat.. Varenda falafelblatte och liskines hyr matbodar och trycker i käftarna på sedan länge övernärda malmöbor feta langos, jätteräkor på träspett, friterade dumplingar med chilisås, salmonellawok och lakritsremmar blandade med sillamackor, pissljummen öl i ett 60talstält med fulla trubadurer och falska gyrosar gjorda på fläskkarré.. HippHipps Tiffany Persson lärde landet för ett par år sedan att man kan äta wokad älg på Malmöfestivalen - sekunderna innan han spydde framför kameran.. 70spänn och ingen vidare smaksensation - men man slipper kikärtsjävlarna i falafeln och bara det är värt 50spänn..
Sen har vi de exotiska invandrarna - och efter att ha betraktat de under ett par år instämmer jag i kören från 80talet: Ut Med Packet! De kommer i hjorder, stuvade i gula regionbussar märka 172 och 174 - en del kommer med lila tåget från avlägsna byar som Genarp, Dalby, Södra Sandby och Klippan - Veberöd kommer en del också från. Man känner lätt igen de på klädseln, lukten och på den lätt förvirrade blicken. Det ångar en avlägsen lukt av jordbruk runt deras flanellskjortor som halvt döljer deras urtvättade tshirts med Ultima Thulemotiv på bröstet. Den förvirrade blicken till trots plöjer de sig genom folkhavet med en prilla lös under läppen och en Norrlands Guld 3,5 i näven raka vägen till husvagnen som säljer munkar - en exotisk start på Malmöfestivalen.
De avancerar längs gågatan och passerar människor som inte ser ut som alla andra i Dalby och Genarp, människor de inte känner, människor i färgmatchande kläder, som konsumerar porr på internet istället för i tidningar köpta på Statoil, i kläder inte köpta på postorder; människor som inte är släkt med varandra.
Man passerar matbodarna. Några som står där har svart hår och säljer kött på pinnar, vad läskigt. Ris serverar man tydligen till och det har man sett Mat-Tina laga, men nä - man kan ju inte beställa för då måste man prata med den konstige lille brune mannen i matboden och så kan allt bli pinsamt. Men titta, danska äppleskivor i kanel - det låter ju mer spännande än strutsfilé och chop suey..
Man hamnar på Gustav Adolfs Torg - Malmöfestivalens Food Court som i början av festivalen känns som en mustig buffé av landets och världens läckerheter. Våra invandrare går runt och tycker att allt luktar konstigt - en taco vågar man sig kanske på trots att Eva-Lena på jobb blev matsjuk på Kreta för åtta år sedan: "Ei di svensk kjött i tackosen?". Majoriteten tar det säkra före det osäkra och köper två rösa pölser med bröd och rostad lök; McDonalds Happy Meal till ungarna för då får de en leksak att leka med på vägen hem. Det får man inte i kinesbodarna - snåljåparna!
--
Fotnot: Dalby är till Malmö vad Gnesta är till Stockholm och Allingås till Göteborg
Hon har inte fyllt 7 än.. del 2
Så har det då hänt, den oundvikliga dagen har kommit när ens roll som pappa testas - dagen man fasat för har kommit. De magiska orden är fällda för första gången med den tveeggade trösten att de kommer att få mer innebörd med åren. Det är hur sött och gulligt som helst - oskyldigt är det också - och ett helt naturligt steg och jag är överlycklig att få vara med och bli betrodd när hon berättar, eller erkänner när man frågar henne, att hon minsann har skaffat pojkvän. Så fort man nämnder hans namn numera blir hon pirrig och undrar när vi kan träffa honom igen. Ikväll kom hon på att man kan ju skicka sms till sin pojkvän och bad mig fylla på hennes kontantkort; så kom hon på att killen inte har någon mobil och att hon dels inte kan skriva och och dels inte vill att jag ska veta vad hon skriver.. taskigt läge..
Hon är min älsklingsdotter, han är Annas ene älsklingsson. Eftersom vi vuxna träffas en del så hänger ju barnen på och för en vecka sedan träffades vi hos ett par vänner och hade två mysiga dagar. Amanda behövde barnvakt inför denna helgen så Anna hämtade henne på fritids med sina barn.Under tågresan hem hade de suttit och tittat på varandra; promenaden hem hade de hållit hand hela vägen och sen hade de myst i samma fåtölj hela kvällen
Hon har varit kär förr, på riktigt. Det finns de som säger att barn inte kan vara kära, den kommentaren kommer inte allt för sällan från barnlösa professorer. Klart barn har känslor och kan vara kära! Nyfiken som jag är har jag också fördelen att jag är pappa med rätt att ställa lite pinsamma men nödvändiga frågor till min dotter så jag undrade lite vad man gör när man är ihop, och vad de gjorde när inte Anna var där. "Höll lite hand och så" "Inget mer?" "Vi halvpussades kanske lite"..
Det räckte.. "Jag var bara lite nyfiken" sa jag och tänkte låta ämnet vara. Då kommer kontringen: "Varför är du ensam pappa? Nu har jag och mamma pojkvän så nu får du skaffa flickvän".. "Pappa funderar lite på om han ska börja jobba på det" "Hur jobbar man på det?" "Är det inte Bolibompa nu?" "Bolibompa - jippi" vrålar hon barnsligt oskuldsfullt och springer iväg till vardagsrummet.. Det pågår mycket i den lilla hjärnan.. och i min.. hur fan jobbar man på det..
Hon har inte fyllt 7 än..
Du som inte vet, jag är numera 30år gammal, heltidsarbetande singel och ensamstående pappa till underbara Amanda snart sju år. Jag älskar min dotter över allt annat och nu börjar hon på riktigt, även om hon alltid varit extremt framåt om man nu kan säga så om ett barn, komma upp i åldern där hon vill lära sig mycket saker - ställer frågor för att hon vill lära och använder det hon lär sig tillbaka. Hon är pappig.. och det låter jag henne vara. Om ett par år är hon gammal och risken finns att man tappar lite, vilken tonårsförälder har inte känt så, men jag är övertygad om att den kommer hålla i sig, vi har lyckats hitta en härlig relation där vi litar på varandra och berättar saker för varandra. På en helt vanlig stadsbuss i Malmö:
"Pappa, varför blir alla föräldrar glada när man ger något man gjort i skolan?"
"Det är ju alltid kul när man får en present därför att då vet man att någon har tänkt på en under dagen"
"Men pappa, måste man bli glad för en teckning?"
"Självklart blir man det"
Tystnad
"Pappa jag vill göra större presenter till dig"
"Men det kommer du får göra i slöjden, om man fortfarande har det i skolan."
"Vad är slöjden?"
"Det är som en lektion i skolan där man får göra saker i tyg och i trä. En väska eller grytlapp som vi behöver eller en skärbräda och smörknivar. Sen kan man ge den i present och så blir alla vuxna glada."
"Va? Vill man ha smörknivar?"
"Det är alltid kul med presenter"
"Men om det är många smörknivar blir man glad då?"
"Ja"
"Varför det?"
I detta läge känner jag behovet av total ärlighet mot min dotter
"Vuxna är hycklare ibland."
"Vad är hycklare pappa?"
"Det är tex när man säger att man blir glad för något fast man inte blir det bara för att göra den andre glad"
"Jag är ingen hycklare - jag säger att jag tycker att ärtsoppa är äckligt"
"Det är bra Amanda. Man ska alltid vara ärlig det vet du."
"Det är jag alltid pappa. Vill du bara ha en smörkniv när jag går på slöjden?"
"Du kan ju göra en till mig ochen till din mamma så blir vi jätteglada"
"Är du hycklare nu pappa?"
"Absolut inte"
"Duktig pappa"
Bussen stannar och ett gäng damer 60+ går skrattande ur bussen, den sista vänder sig om: "Du har en underbar dotter". Tack - jag vet!
Låt oss slå ihjäl solidaritetsveganerna
Att som västlänning, med möjlighet att välja i det överflödssamhälle vi skapat för oss, hindra utvecklingsländer att producera genmanipulerade grödor motståndskraftiga mot torka och ohyra är inget annat än rasism. Vi kommer aldrig att kunna skapa röda stugor med böljande sädesfält i Saharaöknen som kan förse en svältande kontinent med mat, slumkvarteren i Sydamerika kommer aldrig att få tillgång till köttbullar från ICA, Scan och Eldorado från samma butik. Ska vi låta människor dö av svält när räddning finns?
Man ifrågasätter det etiska i att ändra i växters DNA. Alla grödor vi idag sätter i oss är förädlade ur sitt ursprung. Vad är omoraliskt med att ändra i en gen med effekten att 250000 människor per dag slipper svälta ihjäl. All mat som idag produceras räcker till att föda 4miljarder människor, vi är 6, vilka två miljarder ska frivilligt lägga sig ner och dö?
Veganism som solidaritetshandling är lätt att ta till när man har valmöjlighet och är inget annat än en egocentrisk ohumanistisk handling. Man hör ofta att det tar mer energi att föda upp en ko än odla en morot. Men hur mycket kostar det att flyga den moroten runt jorden, vad tar det i energi och kostnad? Varför inte låta utvecklingsländerna utvecklas och bli självförsörjande med tillhörande stolthet.
Vi i västvärlden har möjligheten att rädda liv - men solidaritetsveganer hindrar utvecklingen och skrattar åt föräldrar i Afrika som tvingas se på när deras barn svälter ihjäl! Rasister hela jävla bunten! Det är lätt att välja när man är lyckigt lottad med valmöjligheter.