Vidde | inspiration through creation

Det har tagit lång tid men idag var det äntligen dag satt på äkta amerikanskt manér packa ner sina pärmar och pennor i en brun kartong och säga hejdå till sin arbetsplats; gjorde det egentligen redan i fredags när jag köpte negerbullar till mina kollegor, ja va fan då.. Det var i somras jag bestämde mig för att följa med till företagets nya satsning - ett riktigt showroom för kakel och badrumsinredning; vilken tur jag har min chef som också såg det som en god idé. Så idag, en mängd veckor senare, var det dags att stiga in i det byggkaos som om en vecka ska vara Malmös häftigaste och mest inspirerande badrumsutställning - och vi kommer att lyckas.. det är iofs rätt mycket byggdamm.. men det kommer gå absout lysande. Låter knasigt men det kändes skönt att komma in i lokalen och veta att här kommer jag att lyckas - jag kommer att sälja badrum, kakel klinker inredningar men också rita 3Dskisser för kunder som behöver inredningshjälp. Välkommen att hälsa på!

Från nya arbetsplatsen till min dotter julfest, klasspappa som man är.. gottebord med julmust och godis, nybakade lussebullar och dansuppvisning av dotterns klass. Hon är så duktig.. har en dotter som kan bugga, dansa linedance och minsann lite macarena där också ja.. och extra roligt blev det när alla barnen ropade att nu var det alla förädrars tur att dansa macarena.. har inte gjort det nykter på 25år men lyckades tydligen rätt bra..

Väl hemma insåg jag plötsligt att nu är det dags att på riktigt ta tag i min sjukdom.. har lyckats förträng.. förskjuta att allt faktiskt inte är riktigt bra med mig ända sedan jag träffade min distriktssköterska,, så för första gången stack jag mig i fingret.. och det gjorde ont som in i helvete.. hatar hatar hatar det! Vill inte göra denna skiten.. hatar.. det är ok när någon tar blodprov, även om jag är en av de mest svårstuckna i världen.. bara jag slipper se skiten! Men nu måste jag leda in blodet i ett litet papper och se domen.. min första hemmadom efter ett lätt intag av julgotter 17,4.. huga.. inte lika illa som de första 26 i fasteläge.. men nu får jag fan skärpa mig.

Vill i detta nu lägga ett omdöme om min vårdcentral. Man läser ofta om mäniskor som blivit misshandlade av vårdapparaten men det är sällan guldkornen som faktiskt finns får plats i ljuset. Det tänkte jag ändra lite på.

Precis som i mitt yrke som säljare mot privatpersoner ligger mycket fokus på att få en bra personlig kontakt. Jag har aldrig blivit så väl behandlad på en vårdinrättning som på Hindby vårdcentral i Malmö. Varje gång jag varit där har jag lämnat med en annan diagnos än vad jag då kanske hade tänkt mig men det är inte personalen att beskylla - det är min kropp som som är defekt. Engagemanget man känner är enormt hos alla och man känner sig helt trygg vilket jag ser som en grundsten i deras verksamhet. Personalen bryr sig det där lilla extra och det ska ni alla ha stor eloge för.

Därför var det ingen jätteförvåning att distriktssköterskan som drog upp mig 0800 i fredags bara för att jag skulle lägga mig ner och vila så hon kunde ta min vilopuls var precis lika duktig och proffsig som övrig personal - hon fik mig dessutom att sticka mig själv i fingret för första gången i hela mitt liv. Och även om det är ett äcklgt tilltag å gjorde hon mig lugn och sansad. Med detta har jag nu blvit ett officiellt Diabetes2freak..

Vi pratade kost och vardagsmotion utan pekpinnaroch förmaningar, krossade myter och fördomar och det hela var lärorikt utan att för den sakens skull verka jobbigt. Mitt problem är att det kommer BLi just väldigt jobbigt. Ursäkter finns det gott om men när jag säger att jag inte riktigt idag hittar tid att ta tag i grejer så stämmer det ju. Men jag måste ju hitta tid som inte finns idag samtidigt som jag måste lära mig att stressa ner; hur motsägelsefullt känns det?

Fredagskvällen innebar julfest! 3000pers samlades i ett litet tält i Lund, käkade julbuffé och kollade på Anders & Måns som jag inte riktigt bestämt om de är roliga eller tragiska - CrazyFrogskämtet var dock världsklass, underbara HippHipp - Kajjan Tiffany Itzhak Tony, "Jag-knarkar-på-spybarstoan"-Timbuktu, vackra och skönsjungande men ack så tråkiga Titiyo, Peps hade enligt arrangören fått ställa in pga sjukdom.. grässjuka kanske vad vet jag.. Eagle-Eye Cherry kom förbi oh sjöng "Save Tonight men då gick jag och Bettan på toa.. och Robert Jelinek var där.. kommer ni ihåg honom, frontkillen i The Creeps som gjorde två hits - "Right Back on Track" och chipsaktuella "Oh I Like It" - detta måste vara typ 15år sedn och han sjunger de lika intensivt som då plus att alla gillar det fortfarande.. 3000pers äter revbenspjäll och gravad lax i ett tält - bizarrt projekt men det fungerade helt ok. Ja - jag glömde mina diabetespiller.. hade lite ångest ett tag.. ska ta tag i detta på allvar nu.. start. typ idag är det tänkt.. fasar redan för stick i finger och en massa blod som sprutar åt alla håll..

Nu är jag äntligen en människa igen. Mitt eget fel eftersom jag hela tiden vetat att mitt IDkorts giltighetstid är långt  överskriden men hur passar man in att kila ner till Farbror Blå och fixa det. Försökte för ett par veckor sedan men eftersom jag inte hade någon som kunde intyga att jag var jag, och de inte ville tro på varken mina plastkort eller min utgågna legitimation trots att det syns att jag inte är någon annan än  jag så fick jag vänta tills jag och min käre far i måndags lyckades synka scheman. Det skulle ta fem arbetsdagar men döm om mina förvåning när jag idag kunde kila ner och hämta mitt nya nationella IDkort. Killen i luckan såg måttligt road ut när jag sa att jag inte hade något leg som styrkte att jag var jag. "Nä, men du har väl kvittot med dig?" - anar att jag inte är den förste som försökte vara rolig..

Imorgon tidigt som in i ska jag infinna mig på vårdcentralen och träffa min livs första dietist på det proffessionella planet.. Det har blivit dags att lära sig lite näringslära - om hon fäller en kommentar om att mitt BMI är lite högre än det borde kommer jag att lämna rummet - det ser jag för fan i spegeln varje jävla morgon. Men det ska bli så nyttigt att göra hur gott och sunt det är med linser och boveteavkok.. Men oavsett vad som händer imorgon kan jag nu avslöja att jag kommer aldrig att laga endera! Denne man är helt övertygad om att det går utmärkt att leva ett hälsosam diabetes2liv utan att transformeras till ett linsfreak. Alla är vi fria att göra våra egna val när det gäller föda om det är så att vi är lyckliga nog att kunna välja.

Men glöm aldrig hur lycklig du är att kunna välja. Det är vårt västvärldliga överflöd som tillåter att vi förkastar mat av ren fåfänga. Av den åsikten är jag och det är mitt nya livskall att få folk att inse att man är vad man äter och vill jag vara ett svin är det mitt val. Solidritetsivrare ger jag inte något för alls och deras argument håller aldrig när man objektivt tittar efter lite noggrannare.

Självklart måste jag numera hålla koll på vad jag stoppar i mig, har börjat rätt bra med att skippa allt godis/snacks i tre veckor + att ha skurit ner min Coca Colakonsumtion till endast en halv burk så samma tid som det normalt sett säkert gått ner 21 liter.. Tänkte förresten fira mitt dietistbesök med att trycka i mig ett gott julbord med jobbet på kvällen. Förändring är viktigt men en dag hit eller dit.. Jag kommer dö en dag men ett par kilo julmat kommer inte göra så där mycket, varken från eller till.. vad äckligt det lät med ett par kilo julmat förresten - det positiva med att knapra vita små tabletter som jag nu gör är bieffekten att jag aldrig blir så där jättehungrig så jag får anstränga mig ordentligt imorgonkväll..

Undrar om det händer något trevligt i helgen förresten.. vill gärna fortsätta le..

Vidde är singel. Det är väl så att jag trivs rätt bra med det - eller så är det som vanligt att man hittar en jävla massa ursäkter för att inte ta tag i just den biten. Men sanningen ligger nog i den sämsta ursäkten - jag har inte tid. Jag lever ensam med min dotter och de gånger jag har ett par timmar över så är det viktigt att hon får umgås med mig, jag jobbar 10-19 varje dag och i snitt varannan helg - detta tillsammans gör att det är itne ofta jag får tid över till mig själv. Om jag nu träffar en flicka och vill utveckla det till något mer än att man träffas lite sporadiskt - hur ska jag ha tid att ge en tilltänkt flickvän den tiden hon faktiskt förtjänar?

Svaret har jag då själv - man får helt enkelt låta det ta lite tid, och jag har verkligen inte bråttom, kanske tyvärr tvärtom. Men det börjar kännas att det vore lockande med någon som saknar mig lite mer än en kompis och på ett annat sätt än en familjemedlem

För att hitta någon alls så måste man gå ut och kanske dejta lite. Vad gör man / hur gör man, men också vad gör man inte. För att få ett grundnära och ärligt svar frågade jag min dotter Amanda, sju år: Vad ska man tänka på när man går på dejt:

• Vara fin och ren. Ingen vill ju träffa någon som inte luktar gott
• Ha det fint hemma för en flicka vill inte se smuts och gamla påsar och man får inte bara slänga upp allt i hylorna när man städar.
• Laga god mat och drick någon festlig dricka. Men absolut inte något man bara sätter i mikron
• Man kan se en film tilsammans
• Sen ska man mysa lite men inte för mycket för om man myser jättemycket så vill hon kanske inte vara ihop med en.
• Man kan vara som du.. fast inte vara så barnslig.

Se där ja - allt var bra till sista punkten.. frågade om jag verkligen är så barnslig och jo, det var jag.. är nog den "konstigaste och roligaste och bästa pappa ett barn kan ha".. det var en formulering som gör att jag nu går lite lätt tårögd till jobbet..

Det är 15 dagar sedan jag drack en riktigt god CocaCola sist. Ett par burkar med Lightversionen har givetvis slunkit ner i magen. Nu har det väl satt sig lite.. men det är fortfarande rätt underligt ur man kan vara sjuk utan att veta det. De tröstande orden har hela tiden varit att det är ju tur att man upptäcke detta nu och inte senare och visst håller jag med men samtidigt.. försök att hänga med nu men är man sjuk tar man medicin för att må bra och så märker man att de hjälper. Nu äter jag tabletter som inte gjort mig friskare på något sätt alls i de två första dagarna av resten av mitt liv.

Annars i livet? Jo tack - det är rätt mycket som händer i alla andras liv. Folk separerar för att hitta egen lycka och på så sätt få tillbaka tilltron till sina en gång till varandra givna löften. Andra separerar för att den glöden de en gång trodde de hade inte längre finns. Sen finns de som lyckats med konststycket att hitta vad de hoppas är den eviga kärleken och som svävar runt på blåa fluffiga moln där rosa kaniner sitter och mumsar på sockervaddsbuskar. Till er alla vill jag bara önska lycka till med vad ni än tar er till. Jag är övertygad att om ni följer era hjärtan kommer allt att lösa sig. Jag kommer dessutom att bevaka er och försöka dra egen lärdom av era tillvägagångssätt; hoppas att det är ok.

När det gäller mitt eget liv så rör sig det mesta om min dotter och om jobbet. Tog ett litet break från båda  för en helg sedan och bestämde mig för att bli, som dagens ungdomar titulerar det, karatefull.. det lyckades ganska bra - inte stolt över min insats men den lyckades.. lämnade festen och tog.. en liten timeout.. och när jag kom tillbaka hade det gått ett tag, och det hade alla på festen också.. Men ska man bli karatefull så är det väl det som krävs. Ledsen för alla missade samtal från alla på festen förresten, har för mig att jag sprang på två av er när ni var på väg hem men jag är inte riktigt säker.