Vidde | inspiration through creation

Det enda som är 100% klart är att SSU-ordföranden Anna Sjödin var på nattklubben Crazy Horse i helgen och att hon fick nyktra till i fyllecellen hos polisen eftersom det inte gick att hålla förhör med henne i hennes dåvarande tillstånd. Sen är frågan är om det ens är värt att diskutera vad som egentligen hände? Vem sa "jävla svartskalle" till vem och vem kallade den andra "jävla hora" och vem gjorde det först - är det någon som egentligen bryr sig? En helt vanlig natt på stan låter det som. Nä, det är inga ord som man bara ska acceptera men tonen människor emellan blir ju lite annorlunda när spriten går in och vettet ut.. och man har lätt att ta till ord och handling som man ångrar dagen efter.

Barpersonalen vittnar om att Anna Sjödin var full och skrek, vilket gör henne till en helt vanlig gäst på Crazy Horse. Skillnaden mellan Anna Sjödin och hennes väninna som avhystes jämfört med en van kroggäst är att de var så kraftigt berusade att de bestämde sig för att göra motstånd mot ordningsvakten och då kan det gå illa - fråga blattarna som gör samma sak utanför Etage och Privé i Malmö. Här krävs det ju dock dödsmisshandel för att pressen ska bry sig och skriva en notering.. Men det är klart - en SSU-ordförande är ju värd lite mer uppmärksamhet än alla andra. Frågan är varför! Hon är människa som alla andra och ska inte särbehandlas.

Det som är än mer skrämmande är att Ung Vänster ordförande var snabbt ut med ett pressmeddelande att hon ställde sig bakom Anna Sjödins agerande - detta trots att hon inte var där, trots att hon inte ens pratat med någon inblandad. Hon litade på medias uppgifter - vilket i mina ögon direktdiskvalificerar henne som legitim politiker; kritisk källkritik någon? Men det är väl aldrig något som populistungdomsförbund bryr sig om så egentligen förstår jag inte varför jag ens blir förvånad?

Enligt henne ska man som vakt inte använda batong mot en liten tjej; när är det berättigat att använda en batong? Förresten - liten tjej, har ni sett Anna Sjödin? Som dessutom haft polisyrket som tänkbar karriär och som faktiskt därför borde veta bättre när en ordningsvakt avhyser en från ett ställe? Jag kanske blir lite förvånad iallafall.. Brist på omdöme i politiken.. nä, det är ju inget nytt - så grattis Anna, välkommen till politikens finrum!

Ringde min Gaebs när jag satt på tåget.. hon hade praktiserat som orolig tonårsmamma, suttit uppe och väntat på sin 30+ väninna som gjort Stockholm utan att höra av sig.. se där ja! Ska bli otroligt kul att komma upp och träffa Gaebs nästa vecka, lite pirrskrajset dock.. Hon förväntar sig dock att jag ringer henne i fyllan och villan inatt, ska hem till chefen på lite party.. Vidde säger aldrig "LOVAR" om jag inte är 100 på att jag just kan lova. För även om tanken finns att ringa så kan det vara så att man i fyllan och villan missar något.. och jag vet..
 
att om det nu är så att jag och Gaebs gifter oss och om 50 år har ett gräl eftersom jag i en senildement dimma som 79åring glömt att ta ut räkskalen från gårdagskvällen [stor risk eftersom hon inte gillar skaldjur/fisk] så kommer jag att få höra "Vidde du bara lovar och lovar och håller aldrig - precis som den gången 2006 när du lovade att ringa på kvällen."

Varför är kvinnor så långsinta? "Är vi långsinta eller har vi bra minne?" kontrade Gaebs. Det ena är en förutsättning för det andra tyckte jag och ville försynt framhäva att det är väl bättre att vara ärlig mot varandra; jag ljuger ju inte när jag säger att jag ska försöka ringa - jag levererar sanningen, men då är tydligen inte det bra heller! hur ska ni ha det?

Tänk om det dessutom vore tvärtom - att ni kvinnor lovar något och sen inte håller det och vi män påpekar det. Då ska vi ha överseende med det eftersom ni är "ingen maskin, jag är kvinna" alternativt att ni drar en ramsa om patriarkets förtryck av kvinnor genom årtusenden.. nå - vem förtrycker vem, och vilket av könen av generellt sett svårast att få sanningen levererad till sig om sanningen inte riktigt motsvarar förväntningarna?

Än en gång har Ingmar, Sveriges Hugh Heffner som gjort Sverige känt som manodespressivt högtempel hamnat på förstasidorna. Denna gången har han inte satt på någon Dramatenskådis som kräver underhållsstöd utan hans Kinematograf var försvunnen - den försvann från UD.. som bortspolad från jordens yta! [ja, jag vet att ordvitsen är smaklös men va fan..]

Idag är denna mojäng, som tydligen är en slags medeltidsgrunka man kan visa film på och som lille Ingemar satt hemma i garderoben och runkade till, återfunnen - den stod i tryggt förvar på Svenska Institutet. Om den nu betytt så mycket för Hug.. Ingmar, varför låter han den stå i ett lager?

Men som vanligt när det gäller Ingmar Bergman.. mycket väsen för absolut ingenting!

Om man fortsätter på politikbanan denna torsdag så noteras att terroriststämplade nätverket Hamas vunnit det palestinska valet. "Hamas måste radikalt ändra sin politik, annars kan Sverige och EU inte samarbeta med en kommande palestinsk regering där Hamas har en dominerande ställning" säger utrikesminister Laila Freidvalds till Aftonbladet - tänk att hon kände till Hamas.. Undrar om hon vet  var Palestina ligger.. Sen har hon säkert inte en tanke på att ett Hamas som blir demokratiskt och fredligt är lika sannolikt att nazisterna överger hakkorset..

Ytterligare ett "Äntligen" utstöttes när jag kollade nyhetssidorna i 3telefonen imorse. Catrine Norrgård är 28år snygg och Folkpartisktsks hopp i Riksdagskandidatsloppet - hon är lesbisk! Enligt Aftonbladet är det på tiden att även öppet lesbiska ska få sin röst hörd eftersom det redan finns massor av bögar i riksdagen; kvotering at its finest - in med minoriteter istället för kompetens. Nu såger jag inte att Catrine är okompetent, hon är säkert en god talare med vettiga åsikter, men vad händer med alla andra minoriteter i samhället? När ska lätt överviktiga rakade importbarn från Thailand bli representerade i riksdagen?

Äntligen! Efter 700år har vi äntligen fått klarhet i frågan - Bockstensmannen slogs med tre slag mot huvudet varav det sista var det dödande. Därefter placerades han i en mosse för att hittas 1936.. nu kan vi äntligen sluta grubbla och skadeståndskraven från hans släktingar kan äntligen lämnas in.. Det sägs att man ska vara mån om sin historia men att detta hamnar på förstasidor är väl lite att ta i?

Vem som dödade den 23årige killen i Malmö efter ett bråk på Burger King är dock klart, där slipper vi vänta 700år - det rörde sig om en 27årig nöjesprofil som gick ut med en skarpladdad pistol utan uppsåt att döda enligt honom själv. Varför går man ut med en pistol?

23åringen var välkänd av polisen sedan tidigare och hade nyligen avtjänat straff.. varför låter man välkända brottslingar med återfallstendenser släppas utan tillsyn? Hur välkänd ska man kunna bli innan man permanent borde frihetsberövas precis som offren i många fall blivit livsberövade?

I denna story har båda män rötter i exjugoslavien.. Om man kommer från ett land är man blivit förföljd och utsatt för krig, elände och så får man en andra chans i livet - varför uppskattar man inte den utan fortsätter bråka? Är inte anledningen att ni flyr att ni liksom jag anser att livet är för kort för att hata och bråka? Borde ni inte vara tacksamma över den fristad ni fått och lämna vapnen hemma så att man vågar gå på stan utan att riskera att bli skjuten av en påtänd macho exjugoslav?

För många årsringar sedan var jag med på världens första NRJ Radio Awards. Året var 1999 och jag fick stå i artistdörren och kolla AllAccessPass.. det var kallt men jag fick bjuda Dr Bombay på Lucky strikecigarretter.. och snacka lite med vackra Meja.. de tre kommande åren var lite roligare, men desto mer slitigare när man helt plötsligt var en nyckelroll i eventet. Det är antagligen därför man inte riktigt kan släppa det hela.. det var så jävla mycket slit, men när man satt på efterfesten med ett glas gott och pustade ut och allt var i hamn var känslan helt otrolig..

Iår liksom förra så gick galan i Finland och enligt rapport flöt allt som planerat. Men undertecknad har två frågor till nuvarande programchef Benjamin Nilsson..

Vinnare i kategorin "Bästa kvinnliga artist" - borde det inte finnas en åldersgräns? Jag vägrar tro att vinnare Amy Diamond, hur talangfull hon än må vara, är per definition kvinna.

Vinnare i kategorin "Bästa danska soloakt" blev gruppen Infernal.. Sedan när blev en grupp en soloakt?

Jag bitter? Nä fan.. men rätt borde vara rätt.. eller?

Liten är stor - "Pappa, jag har fått en läxa jippi" vrålade Amanda när jag hämtade henne hos sin kompis ikväll. 6 åringens första läxa.. tror ni att hon någongång i framtiden kommer få höra att en gång, för längesedan skrek hon av glädje över en läxa.. Man gjorde en massa knäppa saker när man var mindre..

Amanda ville ikväll fira sin första läxa. Hon hade hittat en tia i trappan och visste precis var hon skulle investera den - raska och bestämda steg och med pappa i handen och jag visste inte var förrän hon stannade framför falafelkioske och beställde helt själv "Fem falafelbullar och en 7up".. Sen satt hon i en halvtimme, ritade på sin läxa på golvet i vardagsrummet, smaskade falafelbullar och drack läsk.

Läsk? En vardag? Ja faktiskt, det var en stor dag för min dotter, och för en gråtfärdig pappa som undrar stilla var bebin man kunde byta blöja på medan hon låg på toalettstolen tog vägen..

De har funnits i många år, i människors hjärna och på internet- en massa "roliga mejl" som ifrågasätter mänskligt beteende - det är dags att ge svaren på frågorna med logiska svar som faktiskt gör livet lite tråkigare, men varför ska allt vara roligt alltid?

Det var runt år 2000 - jag jobbade på radiostationen NRJ med program, musikprogrammering och hemsidor och fick ett samtal från Sony Music, de ville ha upp mig på ett möte. Tackar trevligt, vad månne komma av det mötet, anställningserbjudande, present för att jag gjort ett bra jobb att promota deras artister? Frågorna var många och nyfiken av bara helvete.. mötet blev lite annorlunda än jag trodde.. 

Ett av världens största skivbolag bad mig sluta länka från vår hemsida till deras artisters officiell hemsidor. Där fanns nämligen information om artister, bilder och låtar, som inte var redo för den svenska marknaden. Jag satt bara och gapade.. det jag såg som en service till mina lyssnare och artisternas fans - att hålla de uppdaterade på vad som hände med deras artister var inget som låg i skivbolagets minsta intresse. Det visade sig att svenska avdelningen fick reda på nyheter via NRJs hemsida och det var inte den rätta vägen - och det var då mitt fel..

Detta var 6 år sedan, man insåg inte att internet används globalt, ett Destiny's Childfan i Angola har lika stor möjlighet att hålla sig uppdaterad som ett redneck i Houston.. Kom att tänka på det när jag läste Metros löpsedel idag som talar om att Sveriges finansmarknadsministern, en okänd Sven-Erik Österberg, vill förbjuda poker på internet. På hans intervjusvar går att utläsa att han ser internetpoker som en modefluga som förstör för folket och som således ska förbjudas. Det är bättre att gå på Solvalla eller ta en trisslott..

Suck.. Välkommen till 2006 säger vi till ännu en socialdemokratisk minister som inte litar på människans förmåga att ta ansvar för sina egna handlingar.

Sitter och laddar mobilen med musik och film för dagens resor. Är det inte lite underligt när man sitter med mp3listan framför sig och kopierar in låtar - här har man 512MB att leka med och så lägger man in låtar som man vet att man komer att hoppa över när man lyssnar på de - visst gör du likadant.. är man så slösaktig med sin egen tid också?

"Pappa, kan man inte vrida tillbaka livet?" var dotterns spontana fråga när vi gick hemåt ikväll?
Hon ville tillbaka till när hon var liten och men hon ville komma ut ur mamma lite tidigare - på sommaren. "Det går ju inte för då var inte du klar", "Men Anton är ju född för tidigt och han är ju klar" [min systers son som var fyra månader tidig] - vad svarar man på sånt?

Tänk om man verkligen kunde vrida tillbaka tiden, vad skulle man gjort då? Skulle man gjort samma saker och samma misstag eller provat en annan väg och sett om man hade blivit lyckligare? Skulle man gjort inlett det där förhållandet som slutade i att man känner sig halv resten av livet trots att det kanske var livets härligaste tid? Borde man stannat kvar på jobbet som man hatade men som gav en så otroligt bra betalt? Det liv man lever idag är ju format av ens erfarenheter och om man nu tillhör den lilla skara människor som är hyggligt nöjda med sitt liv, finns det en anledning att vrida tillbaka och börja om? Tänk om den lilla skaran människor inte ens existerar.. jag vet inte om jag tillhör den.. tanken vore ju rätt kul..