Vidde | inspiration through creation

[Detta stycke är numera censurerat på begäran]

Lördagskvällen låg framför mig.. party, sprit, brudar, dans, tokröj och ett härligt samlag att toppa kvällen med och faktiskt sanningsenligt kunna lämna med orden: ledsen men jag måste upp och jobba.. Jag såg fram mot en Markooliokväll med andra ord.. lite som Mallorca fast i Malmö.. men med lite färre svenskar. Verkligheten blev att jag och Ulf satt i Teds soffa, käkade lightchips med dillsmak, kollade Moonraker och Conan The Barbarian innan jag gick hem och la mig.. alla hade hoppat av.. det är en elak värld vi lever i..

[Detta stycke är också numera censurerat på begäran. Beställarens åsikter är fullgott accepterade - därav handlingen!

Samtidigt vill jag skicka en jättekram till det svenska jantet och missundsamheten; möjligheten att rycka meningar och privata tankar ur sitt sammanhang är skitkul för en stunds extra garv i syfte att misskreditera - den bjuder jag på! Världen är större än utsikten från en traktor - det är inte alla som inser detta, men det är er förlust och inte min

/ Vidde - stolt innehavare av tankar och åsikter och förmåga att uttrycka de]

Bortsett från sporadiska regnskurar gick jag runt i Stockholm och blev lite kär.. jag gillar Stockholm, det finns en puls och ett "go" som sömniga Malmö inte ens kommer i närheten av. I Malmö får du aldrig tycka att du är duktig - välkommen till arbetarklassens jantehögborg, alla ska vara lika dåliga på allt. Sticker du ut är du konstig, bjuder du på dig själv och din person anses du som löjlig.. Malmö är staden där killarna ska man vara manchesterklädda med popfrissa och tjejer ska se ut som lesbiska bibliotekarier med palestinaskarfs och svart kalaj och alla samlas runt Möllevångstorget och dricker rödvin.. är asless på det.. Staden har fastnat i en The Cardigansbakfylla utan kapacitet att resa sig.

Men jag gillar Malmö också.. för visst är ytliga Stureplan mest for show.. men är det förkastligt för det? För att kunna se en insida behövs en vacker utsida som drar til sig uppmärksamhet. Det får aldrig bli fult att lyckas och tala om att man kan, vill och har kapacitet..

Dagen i övrigt kan samanfattas i ett häftigt kärleksrus.. lillebror fick sin pizzabuffé, jag sprang in på Åhlens och provsprejade Prada Pour Homme på mina utsvultna av väldoft handleder [fan vad jag älskar den doften] och gick vilse bland figursydda kavajer och skrynkelbyxor på Armani Biblioteksgatan.. alla vänliga ansikten.. annat än falafelfolket i Malmö.. mötte underbara Catherine på Sturegallerian och glömde lite tid och rum över ett par eftermiddagsöl innan jag flanerade mot stationen så där varm i kroppen som man är när man är naivt lycklig..

När jag ett antal timmar senare rullade ner min kabin- och datorväska från ett 30minuter försenat 2000tåg och landade på en vindpinat Malmö Central kom jag på mig själv att sakna.. och den saknaden bär jag med mig i en ensam lägenhet ikväll..

Strålande solsken och inga pengar till att gå på krogen. Då packar man en läsbok och en skön pastasallad med nystekt kyckling tillsammans med ett par burkar light-läsk och en rosa filt och lägger sig i Helenehlmsparken med Amanda och har picknick. Vi hade sångstund och sjöng gamla dagislåtar och amanda läsövade. Hon är jätteduktig.. problemet är att hon är lat och  vissa ord och bokstäver vägrar hon att lära sig. Men hon blir bättre. I och med att man övar läsning med henne tänker man tillbaka på hur det gick til när man själv lärde sig läsa.. och jag ljuger inte när jag säger att jag kommer inte ihåg ett dugg. Jag kommer inte igår att jag läste med varken mamma eller pappa. En dag satt det bara där och jag kunde.. tror jag.. Saffy Mjaouth har bott i fönsterkarmen de senaste dagarna. Det är katten alltså.. Hon gör som hon själv vill och vi har väl inte ens funderat på varför förrän idag när hon nästan välte ner mina gröna bambupinnar i Ikeaglasvaser med en svans som gick i 190.. På balkongfönstret satt herr och fru koltrast och trots att Saffy Mjauoth är en innekatt så fanns det nog inget hellre hon önskade sig än nyplockad fågel. Jag öppnade dörren och de flög planenligt iväg men var likt förbannat tillbaka två minuter senare. Då upptäckte jag att de byggt ett bo ovanför balkongdörren..

De betalar ingen hyra och jag vill inte ha pipande fågelungar hela sommaren så jag plockade faktiskt bort det och la i en systembolagspåse.. grön.. boet var färdigt med en perfekt liten håla för ett par ägg.. Som de måste slitit.. insåg jag efter att jag förstört deras framtid.. Nu mår jag jätteilla.. Herr och fru  Wogel, ja, jag har faktiskt döpt de till det, har suttit hela återstoden av dagen och tittat tårögt på platsen där eras hem en gång låg. De har tittat in på mig där jag och Amanda suttit och tänkt att där sitter den fete diabetesjäveln och gottar sig medan vi sitter här utan hus och hem med en massa ungar på väg.. Jag har ångest över ett nerplockat fågelbo..

Herr och fru Wogel - om ni under natten av någon outgrundlig anledning väljer att flytta tillbaka under natten så lovar jag att låta er föda upp en kull ungar på min balkong. Förlåt!

Insett att jag måste skärpa mig - har ju ett ansvar mot dig, bäste läsare, som faktiskt ser det som en av dagens ljuspunkter att läsa mina små funderingar om saker och ting.

Igår var det första april. Jag och Amanda gick och käkade All-you-can-eat turkbuffé och käkade lamm och kyckling så det luktade invandrare ur porerna på oss. Då kläckte Amanda ett toppenaprilskämt. Vi skulle ringa till hennes mamma och säga att Saffy Mjaouth hade fått kattungar och sen skulle vi skrika "April April".. men så kom hon på att man inte sa ljuga för sina föräldrar.. och det hjälpte inte hur mycket jag försökte få henne att förstå att mamma inte alls skulle bli arg utan bara tycka att det var ett bra skämt så vek hon inte en tum. Då tyckte jag att vi kunde ringa farmor istället och köra skämtet men då tyckte Amanda att farmor förstår nog inte att det för man aprilskämtade nog inte när farmor var liten..

Sen träffade vi Niclas som hade med sig presenter från Thailand.. han hade tydligen ett digitalt foto på någon som han tyckte kunde se ut till att ha varit min biologiska mamma men det kortet hade han inte med. Däremot hade han presenter. Amanda fick en vacker väska och en djupgrön sidenskarfs.. pappa fick en ölburk med en nästan naken tjej på, Mekongwhiskey och en astuff slangbella. Sen drack vi öl och Amanda åt glass. Amanda gnällde om att vi skulle gå hem efter en timme. Då kom Niclas syster och hennes kompis. Vi satt och snackade ett bra tag medan amanda surade. Då gick syster med kompis och köpte en halv liter mjukglass till Amanda och började spela hänga-gubbe och rita gubbar. Då ville inte Amanda gå hem utan tvingade mig att stanna kvar. "Pappa, du ska tya en öl till" "Nej Amanda, pappa vill inte ha mer öl" "Ta en cider då" "Men det är ju Wild Kids på TV" Struntar väl jag i"

Pratade med Amandas mormor ikväll.. tack Kerstin - känns skönt att min dotter har världens bästa mormor!