Sverige har världens fegaste officer!

I dagens nyhetsrapportering fanns det ett reportage om en officer som på Folk & Försvarmässan i Norrland berättade som sitt arbete i en utlandspositionerad fredsbevarande styrka i Afganistan. För ett par månader sedan dödades två svenskar med stora löpsedlar och en nationell sorg till följd. Officern berättade gråtandes att han är ständigt rädd i sin tjänst, kanske inte för att dö men för att hans chef en dag kanske knackar på dörren hos hans hustru och meddelar att hennes make en dag aldrig med kommer hem.

Min fråga är enkel: Vad är skillnaden - egentligen? Du är livrädd för att utöva ditt yrke, finns det någon chans att du då gör ett bra jobb? Det är som en telefonförsäljare som är rädd för att ringa okända människor.

Mina uppmaningar till Svenska Armén är följande: 1. Avskeda ynkryggen 2. Är det inte dags att ni lär ut vad krig egentligen innebär?

Är det en nyhet att militärers roll är att döda? Är det ennyhet att krig resulterar i att människor dör. Finns det någon soldat i någon armé som inte inser att tar du ett vapen i din hand har du möjlighet att döda en människa men samtidigt bär du risk att få ditt eget liv taget av en motståndare - så har det alltid varit och kommer alltid att vara. Tydligen har det inte gått in i hos den svenska officerkåren som i sin tur ska rekrytera nya unga människor till ett liv inom det militära.

Det är ingen som tvingat denne officer till sitt yrke, det är helt och hållet självvalt. Ett liv i det militära innebär risken att behöva döda och att bli dödad, överlever gör den som är bäst förberedd. Snälla armén - befria denne officer från sitt jobb och ersätt honom med någon som är beredd att riskera livet.

En medmänsklig fotnot: En av mina närmsta vänner befinner sig i Kosovo på utlandsuppdrag. Om något händer henne ska ni efterlevade till de två förolyckade veta att jag kommer sörja henne lika mycket som ni sörjer era kära, ett ofyllbart tomrum kommer att fylla mig. Men en riktig soldat vet om riskerna och tjänstgör baserat på övertygelse, och jag är stolt över dig Karolina. Men jag saknar dig och är otroligt orolig för dig!

Kommentarer
Postat av: Karolina

Tack Vidde för dina fina ord om mig! Men jag måste argumentera lite...

Igår var jag på en föreläsning som en amerikansk psykiatriker höll i och han har tjänstgjort bla i Irak så jag tror han vet vad han snackade om. Föreläsningen handlade just om olika trauma och hur man kan mildra följderna av dessa genom debriefing. Ett av budskapen var att du aldrig kan veta hur du kommer att reagera vid ett trauma förrän du har råkat ut för ett. Med andra ord tror jag inte att försvarsmakten kan förutse enskilda individers reaktioner vid ett trauma.

Ett annat budskap var att reaktioner som rädsla är ett helt NORMALT sätt att reagera vid ett trauma som tex det som hände i Afganistan. Det går inte att utbilda bort helt normala reaktioner på en onormal händelse. Krig är onormalt! Alla är vi individer med olika erfarenheter som formar vårt sätt att reagera vid oförutsedda händelser. Hellre en gråtande officer som ger utlopp för sina normala känslor än en officer som trycker undan sina känslor. Risken med det sistnämda är att all rädsla kommer ut vid ett senare tillfälle, för ut kommmer de på ett eller annat sätt, och är det ett skarp läge vid det tillfället kan han/hon utgöra en fara för både sig själv och andra.

Jag vet inte hur jag skulle reagera om två av mina kollegor blev dödade här i Kosovo men ska jag bli hemskickad pga helt normala reaktioner som att gråta och vara rädd?

/Karolina
(för tillfället hobbypsykolog)

2006-01-18 @ 12:56:11
Postat av: vidde

visst är rädsla individuellt, men det kan ju knappt komma som en chock för en soldat att döden ständigt är närvarande? att visa känslor är viktigt men när en gråtande officer för kung och riksdag förklarar att han är ständigt rädd undrar iaf jag om han inte skulle må bättre av en skrivbordstjänst i vaxholm och "code red":a odiciplinerade värnpliktiga.. men sån är jag

/vidde
(hård men ärlig)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback