Min mobiltelefonshistoria
Idag är det officellt - det är slut. Efter att varit trogen kund till det som numera heter plusgironummer 479 26 03-5 är eran slut. Europolitan, Vodafone och nu senast Telenor har haft mig som trogen kund fram till typ nu. Det har onekligen hänt lite under resans gång..
Mitt första riktiga mobiltelefonminne är daterat runt 1996.. Jag slet som praktikant på Stockholm Records i Sundbyberg och hade Åsa Stockselius som.. ja typ handledare.. det var första kontakten med skivbolag som helst gick ut på att packa promotionskivor; det slitet kom jag sedan att förstå vidden av när jag en massa år senare satt som musikassistent på NRJ och sprättade upp kuverten som hoppfulla skivbolag skickat i hopp om att få spelningar.. Jag hade lånat en lägenhet i Vällingby utan telefonabonnemang så under veckorna hade jag pappas NMTtelefon.. den var nära 30cm utan antenn om man var tvungen att ha och den mätte en 10cm bara den. Kommer aldrig att glömma när jag gick längs Horngatan med en ryggsäck som endast innehöll telefonen..
Sen har det rullat på med Nokias revolutionerande 3210modell vars batteri fortfarande fungerar fläckfritt och hade inte kraven ökats i takt med utvecklingen hade jag fortfarande använt den.. Tyvärr gick jag på lite SonyEricssonnitar med T610, R800 och F500i-modellen innan det blev 3telefoner från NEC, LG.. och där är jag kvar. Dock fick dottern Nokias 6288.. den snygga glidertelefonen och på något sätt är jag efter nio mobiltelefonköp tillbaka på finnjäveln..
På bussen idag frågade Amanda mig hur gammal jag var när jag fick min första mobil.. ja runt 18.. det tyckte hon var konstigt.. "Men när fick du din första låtsasmobil, leksak alltså?" "Det har jag aldrig haft för mobiteleofner fanns inte när jag var liten.." Ajsom.. det är lite konstigt att tänka sig - jag var med på den tiden det kostade 7kr/min att ringa mellan mobiltelefonbolag en vardagkväl.. när telefonminnet kunde spara 30sms, de i "skickat"-mappen inkluderade..