Malmöfestivalen och dess utlänningar
Det händer mycket under Malmöfestivalen - detta årliga evenemang i den skånska grötiga myllan. Folk kommer från när och fjärran för en veckas fest på gator och torg. Artister gör gratisspelningar, det är marknadsplats där människor mer eller mindre frivilligt lämnar från sig sina pengar. Det anordnas kulturworkshops och Unga Örnar visar streetdance, karuseller, "Mammon Hell on Earth" blandat med bajamajsaromer och mat:.
All denna mat.. Varenda falafelblatte och liskines hyr matbodar och trycker i käftarna på sedan länge övernärda malmöbor feta langos, jätteräkor på träspett, friterade dumplingar med chilisås, salmonellawok och lakritsremmar blandade med sillamackor, pissljummen öl i ett 60talstält med fulla trubadurer och falska gyrosar gjorda på fläskkarré.. HippHipps Tiffany Persson lärde landet för ett par år sedan att man kan äta wokad älg på Malmöfestivalen - sekunderna innan han spydde framför kameran.. 70spänn och ingen vidare smaksensation - men man slipper kikärtsjävlarna i falafeln och bara det är värt 50spänn..
Sen har vi de exotiska invandrarna - och efter att ha betraktat de under ett par år instämmer jag i kören från 80talet: Ut Med Packet! De kommer i hjorder, stuvade i gula regionbussar märka 172 och 174 - en del kommer med lila tåget från avlägsna byar som Genarp, Dalby, Södra Sandby och Klippan - Veberöd kommer en del också från. Man känner lätt igen de på klädseln, lukten och på den lätt förvirrade blicken. Det ångar en avlägsen lukt av jordbruk runt deras flanellskjortor som halvt döljer deras urtvättade tshirts med Ultima Thulemotiv på bröstet. Den förvirrade blicken till trots plöjer de sig genom folkhavet med en prilla lös under läppen och en Norrlands Guld 3,5 i näven raka vägen till husvagnen som säljer munkar - en exotisk start på Malmöfestivalen.
De avancerar längs gågatan och passerar människor som inte ser ut som alla andra i Dalby och Genarp, människor de inte känner, människor i färgmatchande kläder, som konsumerar porr på internet istället för i tidningar köpta på Statoil, i kläder inte köpta på postorder; människor som inte är släkt med varandra.
Man passerar matbodarna. Några som står där har svart hår och säljer kött på pinnar, vad läskigt. Ris serverar man tydligen till och det har man sett Mat-Tina laga, men nä - man kan ju inte beställa för då måste man prata med den konstige lille brune mannen i matboden och så kan allt bli pinsamt. Men titta, danska äppleskivor i kanel - det låter ju mer spännande än strutsfilé och chop suey..
Man hamnar på Gustav Adolfs Torg - Malmöfestivalens Food Court som i början av festivalen känns som en mustig buffé av landets och världens läckerheter. Våra invandrare går runt och tycker att allt luktar konstigt - en taco vågar man sig kanske på trots att Eva-Lena på jobb blev matsjuk på Kreta för åtta år sedan: "Ei di svensk kjött i tackosen?". Majoriteten tar det säkra före det osäkra och köper två rösa pölser med bröd och rostad lök; McDonalds Happy Meal till ungarna för då får de en leksak att leka med på vägen hem. Det får man inte i kinesbodarna - snåljåparna!
--
Fotnot: Dalby är till Malmö vad Gnesta är till Stockholm och Allingås till Göteborg