Vad skrev morfar i anteckningsboken?
Samma dag som min morfar gick bort den där höstdagen 1998 träffade jag en tjej. Vi hade pratats vid förr eftersom jag sände radio och hon lyssnade tydligen väldigt noga. Det bestämdes att vi skulle ses och en dejt var ett faktum. Nyfiket och nervöst, tydligen gick det hela rätt bra ett tag eftersom förhållandet gav mig den mest underbara dotter man kan tänka sig även om mamman och jag inte höll hela vägen ut : anledningen till det skulle jag själv vilja ha förklarat en dag av kvinnan ifråga men - mina kära läsare, det är och förblir en av få riktigt privata detaljer i denna blogg.
Men det var ju faktiskt min morfar vi började med och ska fortsätta spekulera kring. Nu flera år senare har jag pga av familjens fina fasad utåt fått ändra min syn på morfar. När sanningen kryper fram vilket den alltid gör förr eller senare faller fasaden stenhårt för den som blivit lurad och här har tegelstenar flugit.
Med facit i hand så vete fan om inte gubben visste vad han gjorde ända in i det sista; när han satte sig i bilen till sjukhuset den dagen visste han precis vad som väntade honom - alla papper därhemma var i sin ordning, med sig hade han minnessaker från familjemedlemmar. Han ville bli ihågkommen men minnas in i det sista.
Jag tror inte på en gud än så länge - det krävs bättre övertygelse än ord från en sagobok skriven av gubbar försatta i rustillstånd ett par tusen år sedan för att få mig religiös men detta har fått mig att fundera många sömnlösa nätter. För att göra en lång, besvärlig men samtidigt lycklig och lärorik epok i mitt livfråga kort:: jag funderade givetvis denna dag om det var en sådan där bra dag att gå på första dejten. Tanken på hur jag skulle lägga fram det för tjejen fanns också: "ledsen men min morfar har dött idag" lät som en taskig urdragning - vad hade morfar sagt? Han skulle sagt att livet går vidare, klart du ska träffa tjejen - samtidigt som han gjorde en liten notis i sitt anteckningsblock som vi återkommer till.
Månaderna gick och Vidde och hans tjej åker in till Södertälje KK för att få smärtlindring - beräknad födsel är 5 veckor bort - men det skiter lillskruttan i livmodern blankt i och ser dagens ljus en knapp timme in den 30september. Gissa vems födelsedag detta var? Ett par år senare, när man tittar på min dotters ansikte ur vissa vinklar ser man vissa linjer som går att härleda, detta trots att det inte finns några som helst genetiska band mellan mig och.. ja gissa vem!
Vidde har anlag för panikångest kopplat till döden, något som jag nämner nu men aldrig kommer nämna igen. Under hela mitt liv har det funnits två personer som lyckats lugna mig och de är jag evigt tacksamma. Tanken på att det kanske finns lite morfar inärheten som ser efter mig har lugnat lite, den andra - ja - vem det är är vår lilla hemlighet.
Hur kommer det då sig att dessa funderingar kommer upp i huvudet en dag som denna? Kan det vara så att när min lillasyster idag föder en liten Isabelle passar hon på att göra det samma dag som Amandas mormor fyller år? Chansen var givetvis 1 på 365 och klart att det måste hända ibland eftersom människor ligger med varandra en hel del för att hålla värmen, men det är underligt.. mycket underligt..
Grattis Leddya och Robert till en lillasyster till Anton - och grattis Kerstin - och tack för allt du gör för vår dotter!
Men det var ju faktiskt min morfar vi började med och ska fortsätta spekulera kring. Nu flera år senare har jag pga av familjens fina fasad utåt fått ändra min syn på morfar. När sanningen kryper fram vilket den alltid gör förr eller senare faller fasaden stenhårt för den som blivit lurad och här har tegelstenar flugit.
Med facit i hand så vete fan om inte gubben visste vad han gjorde ända in i det sista; när han satte sig i bilen till sjukhuset den dagen visste han precis vad som väntade honom - alla papper därhemma var i sin ordning, med sig hade han minnessaker från familjemedlemmar. Han ville bli ihågkommen men minnas in i det sista.
Jag tror inte på en gud än så länge - det krävs bättre övertygelse än ord från en sagobok skriven av gubbar försatta i rustillstånd ett par tusen år sedan för att få mig religiös men detta har fått mig att fundera många sömnlösa nätter. För att göra en lång, besvärlig men samtidigt lycklig och lärorik epok i mitt livfråga kort:: jag funderade givetvis denna dag om det var en sådan där bra dag att gå på första dejten. Tanken på hur jag skulle lägga fram det för tjejen fanns också: "ledsen men min morfar har dött idag" lät som en taskig urdragning - vad hade morfar sagt? Han skulle sagt att livet går vidare, klart du ska träffa tjejen - samtidigt som han gjorde en liten notis i sitt anteckningsblock som vi återkommer till.
Månaderna gick och Vidde och hans tjej åker in till Södertälje KK för att få smärtlindring - beräknad födsel är 5 veckor bort - men det skiter lillskruttan i livmodern blankt i och ser dagens ljus en knapp timme in den 30september. Gissa vems födelsedag detta var? Ett par år senare, när man tittar på min dotters ansikte ur vissa vinklar ser man vissa linjer som går att härleda, detta trots att det inte finns några som helst genetiska band mellan mig och.. ja gissa vem!
Vidde har anlag för panikångest kopplat till döden, något som jag nämner nu men aldrig kommer nämna igen. Under hela mitt liv har det funnits två personer som lyckats lugna mig och de är jag evigt tacksamma. Tanken på att det kanske finns lite morfar inärheten som ser efter mig har lugnat lite, den andra - ja - vem det är är vår lilla hemlighet.
Hur kommer det då sig att dessa funderingar kommer upp i huvudet en dag som denna? Kan det vara så att när min lillasyster idag föder en liten Isabelle passar hon på att göra det samma dag som Amandas mormor fyller år? Chansen var givetvis 1 på 365 och klart att det måste hända ibland eftersom människor ligger med varandra en hel del för att hålla värmen, men det är underligt.. mycket underligt..
Grattis Leddya och Robert till en lillasyster till Anton - och grattis Kerstin - och tack för allt du gör för vår dotter!
Kommentarer
Trackback