Public Service - vilket skämt
Hittade ett gammalt inlägg jag gjorde i Metro för 3 år sedan. Det verkar vara nog så aktuellt idag som då - idag hade jag kanske skrivit det lite anorlunda, men grundmeningen är detsamma. Varför betala för något som jag inte vill ha? Varför ska mina skattepengar finansiera något som jag inte är intresserad av alternativt skulle kunna betala för de gånger jag ville se? Public Service är bra om man håller sig till grundtanken att förse folket med ovinklad information - men varför konkurrera med kommersiella alternativ om tittarsiffror? Nå - läs vad jag tyckte då - och fortfarande gör.
Att betala skatt är lika sexigt som den kvinna som en gång yppade åsikten, men vi gör det; vi vet vad vi får för pengarna. En godkänd sjukvård, våra barn får utbilda sig till arbetslösa och vi ser till att familjen Al-Whatever kan köpa ett familjepack falafel i veckan. Allt detta vet vi att vi får och vi accepterar det mer eller mindre; men det finns ett område där vi vill vara lite mer selektiva - det är måhända tragiskt men det är vårt TV-tittande.
Jag gillar inte Public Servicetanken av den enkla anledningen att jag inte vill bli påtvingad fakta eller underhållning, jag vill kunna välja! ”Information wants to be free” är ledordet för den som är medveten om sina valmöjligheter; ”Underhållning åt folket” säger staten, pekar med hela handen och bjuder på det man anser att folket ska se!
Kommunism är antagligen det perfekta statsskicket i teorin, alla gör allt för alla, eller inget. Men i verkligheten stupar det på att det alltid kommer att finnas någon villig att kämpa för att ha det bättre än grannen! Tanken med Public Service som TV-programsleverantör är i grund och botten lika kommunistiskt fulländad, tillika uttjänt och passé som idé.
För att konkretisera Public Service verksamhetsidé: förse svenska folket med bildning och kvalitativ underhållning – men om man fått nog av Tina Nordlund, Sven Melander, Pernilla Månsson-Colt och Ingvar Oldsbergs kläckkäcka skåpmat eller inte är intresserad av vad de lär ut? Man ska vara ett icke-kommersiellt alternativ till reklamkanalerna. Sportevenemang presenteras av logotyper från ATG, Aftonbladet, Volvo varje halvtimme; är inte presentatörskap reklam? Inte heller det faktum att leksaksaffärer kränger Björnenallar, Bolibompadjur och DVD med Anki & Pytte eller att varje humorprogram i P3 släpper CD-skivor verkar gnaga på Public Service image om icke-kommersiella.
Public Service ska också ge minoriteter en känsla av att deras specialintressen tas tillvara och visas. Men om Özgur vill titta på turkisk tv gör han som alla andra invandrare och slänger upp en parabol på balkongen och får JallaJalla TV 24 timmar i sträck. Målgruppen för Mitt Hem Min Trädgård är med största sannolikhet ute och bygger/påtar i denna istället för att sitta inne.
Sitter du nu med tidningen i handen och tänker: stäng av TVn och radion och gör något annat? Det är inte där problemet ligger utan i det faktum att jag enligt lag måste betala licenspengar trots att jag inte använder apparaten för att lyssna/se på det jag betalar för! Vi dumma licensbetalare pyntar alltså snällt 1800 skattade sekiner om året men ingen ställer krav på vad vi får tillbaka!
Röstar du inte har du ingen rätt att klaga på politiska beslut! Jag betalar TV-licens och har full rätt att klaga! Ge mig inflytande eller pengarna tillbaka - och glöm inte snigeln som jag ska ha på ögat, jag kommer att bära den stolt!
Det här med snigel på ögat måste du vara lite äldre för att förstå.. men roligt var det.. Och varför jag återanvänder en gammal skrift? SVT sänder bara repriser så då får väl jag dra mitt strå till stacken också..
Att betala skatt är lika sexigt som den kvinna som en gång yppade åsikten, men vi gör det; vi vet vad vi får för pengarna. En godkänd sjukvård, våra barn får utbilda sig till arbetslösa och vi ser till att familjen Al-Whatever kan köpa ett familjepack falafel i veckan. Allt detta vet vi att vi får och vi accepterar det mer eller mindre; men det finns ett område där vi vill vara lite mer selektiva - det är måhända tragiskt men det är vårt TV-tittande.
Jag gillar inte Public Servicetanken av den enkla anledningen att jag inte vill bli påtvingad fakta eller underhållning, jag vill kunna välja! ”Information wants to be free” är ledordet för den som är medveten om sina valmöjligheter; ”Underhållning åt folket” säger staten, pekar med hela handen och bjuder på det man anser att folket ska se!
Kommunism är antagligen det perfekta statsskicket i teorin, alla gör allt för alla, eller inget. Men i verkligheten stupar det på att det alltid kommer att finnas någon villig att kämpa för att ha det bättre än grannen! Tanken med Public Service som TV-programsleverantör är i grund och botten lika kommunistiskt fulländad, tillika uttjänt och passé som idé.
För att konkretisera Public Service verksamhetsidé: förse svenska folket med bildning och kvalitativ underhållning – men om man fått nog av Tina Nordlund, Sven Melander, Pernilla Månsson-Colt och Ingvar Oldsbergs kläckkäcka skåpmat eller inte är intresserad av vad de lär ut? Man ska vara ett icke-kommersiellt alternativ till reklamkanalerna. Sportevenemang presenteras av logotyper från ATG, Aftonbladet, Volvo varje halvtimme; är inte presentatörskap reklam? Inte heller det faktum att leksaksaffärer kränger Björnenallar, Bolibompadjur och DVD med Anki & Pytte eller att varje humorprogram i P3 släpper CD-skivor verkar gnaga på Public Service image om icke-kommersiella.
Public Service ska också ge minoriteter en känsla av att deras specialintressen tas tillvara och visas. Men om Özgur vill titta på turkisk tv gör han som alla andra invandrare och slänger upp en parabol på balkongen och får JallaJalla TV 24 timmar i sträck. Målgruppen för Mitt Hem Min Trädgård är med största sannolikhet ute och bygger/påtar i denna istället för att sitta inne.
Sitter du nu med tidningen i handen och tänker: stäng av TVn och radion och gör något annat? Det är inte där problemet ligger utan i det faktum att jag enligt lag måste betala licenspengar trots att jag inte använder apparaten för att lyssna/se på det jag betalar för! Vi dumma licensbetalare pyntar alltså snällt 1800 skattade sekiner om året men ingen ställer krav på vad vi får tillbaka!
Röstar du inte har du ingen rätt att klaga på politiska beslut! Jag betalar TV-licens och har full rätt att klaga! Ge mig inflytande eller pengarna tillbaka - och glöm inte snigeln som jag ska ha på ögat, jag kommer att bära den stolt!
Det här med snigel på ögat måste du vara lite äldre för att förstå.. men roligt var det.. Och varför jag återanvänder en gammal skrift? SVT sänder bara repriser så då får väl jag dra mitt strå till stacken också..
Kommentarer
Trackback