För mycket invandraranpassning
Vaknade i tid imorse. Kände mig faktiskt riktigt utvilad och såg fram mot att få en trevlig och produktiv dag. Väckte Amanda med hjälp av Saffy Mjaouth i god tid för morgonprocedurerna toalett, dusch, hårborstning, macka, tandborstning och påklädning och allt kändes kalas.. tills jag hör henne hosta och snora.
"Hur mår du älskling?" "Sådär - lite bra.."
När jag duschar kommer hon in och sätter sig på toa snorig och hostig.
"Amanda - är du säker på att du ska gå i skolan?" "Ja" "Vore det inte bra om du stannar hemma idag så du blir lite friskare?" "Men du måste ju jobba.." "Ja, det måste jag men om du är sjuk är det viktigare att vi stannar hemma, annars blir du ju aldrig frisk och då måste jag kanske vara hemma från jobbet fler dagar än bara idag." "Får jag vara hemma idag och vila mig fast jag vill till skolan?" "Självklart, måste bara ringa skolan och till Jonas på jobbet" "Tack pappa, det trodde jag inte"
Så det blev en hemmadag. Snackade med min chef som skickade hem arbetsschemat fram till nyår - jävlar vad tiden går snabbt. Men jag blev glad - har en chef som verkligen försöker lägga schema för att det ska passa alla - tänk om alla hade det.
Det är ett trixande och fixande att få privata veckoplaneringen att gå ihop med jobbet. Är det verkligen bara jag som är ensamstående med skolbarn och jobbar inom handel? Hur är det meningen att jag ska få allt att gå ihop när fritids stänger 18 och jag slutar jobba 19 med 30 minuters resväg? Är Malmös arbetsliv så muslimanpassat att man förutsätter att det finns en storfamilj med femton mostrar och åtta brödrar hemma som kan ställa upp och hämta lämna och passa?
Jag var på föräldrarmöte i veckan - på förtryckta blanketter finns en ruta där man efter personuppgifter ska fylla i ankomstår till Sverige.. har vi inte gått lite för långt i invandraranpassningsivern när man förutsätter att ingen är född i landet längre?