Vidde | inspiration through creation

Vi har alla våra fobier - så är det bara. Jag tycker då inte om insekter och kryp jag inte har koll på. Kryps existensberättigande? Att bli föda åt större rovdjur.. att ha en fobi betyder inte automatiskt att man är rädd för saken, bara det att man om man har möjlighet gärna undviker skiten. Råkade i telefon med en kompis avslöja att jag är lite rädd för turkar med automatvapen i svarta Mercedesar - det snappade dottern upp och tycker att det är det roligaste.. nå - bland det roligaste - att fråga "Pappa vad är du rädd för?" och hon ger sig inte förrän jag sagt den magiska meningen.

Min dotter är rädd för daggmaskar.. när det regnar och man måste gå till skolan så ligger det en del maskar på gångbanan.. det gjorde det både på väg till och från skolan. Jag har full förståelse för att man inte gillar de stemmiga jävlarna, men samtidigt är det daggmaskar - de är ju inte så att de kommer och hoppar på en och börjar gnaga på ens ben.. de kommer inte att flyga in i öron och näsa som nyckelpigor och skit utan de ligger mest där och ser lite tafatta ut.

"Jag vill inte vara en fågel för då måste man äta daggmaskar och då skulle jag kräkas - och så skulle mamma vara rädd för mig för hon är rädd för fåglar så jag ska stanna hemma och städa mitt rum när det regnar nästa dag".. tankeverksamheten är en av de mest härliga saker man upptäcker när man har en så bra och ärligt underbar  relation med sitt barn som jag faktiskt är stolt över att säga att jag har - men de sätter griller i huvudet på en - hur tänker de egentligen.. Amanda ville att jag skulle bära henne till och från skolan.

Det vägrade jag.. "Du respekterar inte att jag är rädd för daggmaskar" fick jag slängt i ryggen - ska en sjuåring uttrycka sig så?