Konserten som gjorde negern blöt
Långt ner i Skåne ligger Ystad, lite utanför staden ligger Öja, där har jag varit. Mitt hjärta och hennes på många sätt underhållande bror och kompis tog oss ut för att se Refreshments, Smokie och Status Quo i Öja Slottspark tillsammans med 6000 pers till.
Efter lite sprit, som senare visade sig innehålla 62,5% vatten, Annas underbara tacogratäng och en sjuk taxitur med Taxi Ystad 0411 72000 [reklam] kom vi fram till parken. Solen sken och raggare från annostädes hade samlats i hjorder för att titta på ett par rockande gubbar som skrattar hela vägen till banken ungefär en gång om dagen. Överallt kliniskt invandrarfritt - utom på vaktplatsen så långt bort till höger från scenen man kunde ta sig, där hade man placerat en mulatt vars uppgift var att skydda så ingen utan biljett kom in från fältet bakom.. Själva var vi på gott humör, drack en avsevärd mängd cider samtidigt som vi försökte få folk att inte trampa på negern som låg i gräsmattan, dvs jag.. [Trampa inte, det är ingen mullvad, det är en neger - var dagen bästa enligt mig] - huruvida någon annan tyckte det var kul struntade vi totalt i.
Klockan är 1935 - Refreshments avslutar sin andra låt när himlen över Ystad tycker att nu får det fan vara nog. Under 45 minuter faller hagel tillsammans med regndroppar stora som hönsägg samtidigt som stormstyrka uppmättes i byarna, runt Ystad.. Fram åkte gula engångsregnrockar, som tydligen kostade 20spänn - Wemme, jag visste inte att de kostade något och helt plötsligt såg hela parken ut som ett kinesiskt Klu Klux Klanmöte. Men samtidigt har man inte roligare än man gör det och när solen tillslut bröt igenom blev det en sån där magisk skön konsertafton med de två resterande akterna.. som på ett sätt är så tragiska och på ett annat så otroligt underbara - det är med lite hatkärlek och beundran man sjunger med i Who The Fuck is Alice och Rocking All Over The World - men det var en härlig present - tack så otroligt mycket!
Sjungandes på de mest udda melodier på vägen hem, med blöta skor tröjor och byxor vandrade vi tillbaka till Ystad runt 40 minuter.. stannade på vägen och kissade lite, skrämde människor med vår entusiasmerande allsång, köpte cigg på Brasseriet och kunde tillsammans med vakten konstatera att Ystad är jävligt negertomt och ett lite spännande exotiskt inslag varje gång jag kommer till Ystad. En burgare så drypande fet att vi svettades olja och grillfett ur porerna på vägen hem var en kalasavslutning på en underbar kväll som avslutades för ett par timmar sedan när jag drog på mig de ännu inte torra skorna, satte mig på tåget hem och somnade gott. Puss hjärtat!