Vidde | inspiration through creation

Min dotter tränar gymnastik en gång i veckan. Hon började för ett halvår sedan och tycker det är jättekul, så där mycket grund har hon inte, nybörjare på allt kan man säga. Jag tränade pingis och gympa som liten och hennes mamma testade lite fotboll men mer än så är det inte. Hursom är det nyttigt att röra på sig och så länge det är helt frivilligt är det bara att uppmuntra.

Så idag var det dags för första uppvisningen. Amanda var pirrig hela gårdagen och gick igenom sina danssteg i sitt rum bakom stängd dörr och hela hon var full av energi när vi gick till Baltiska Hallen i  ett vårsoligt Malmö. På plats märkte jag att det var rätt mycket barn och föräldrar på plats - 500 pers cirkus,  gymnastikföreningen var då lite större än jag vetat och överallt fanns dedikerade "Soccermums"  vars väninnors barn var där med sina män och sambos och käcka hejjarop och Vidde kände väl sig så där inte-alls hemma i sällskapet. Inte sektmässigt men inte långt ifrån, jag har aldrig engagerat mig så mycket i föreningsliv eller idrottsvärld men jag gick i tanken tillbaka och mindes GK Gymnasten; trapets och ringar - där var jag kung.. eller rätt över medel.. Jag var med på EN uppvisning, jag hade röda shorts och gul tröja. Jag tror att jag hade ett rött svettband i pannan också..

Men nu var det Amanda - programmet bestod av ett inövat koreograferat dansnummmer, trodde jag. Det var en uppvisning av en väldans massa gymnaster mellan 4 och.. 15 kanske.. 16.. och temat för uppvisningen var Sagan Om Ringen. Amanda var en älva som dansade, pappa var så stolt men nä, jag knuffade inte grannen i sidan: "titta, min dotter" men nog grät jag en svätt inombords.

Dansen tog slut och älvorna stannade. Nu kom överraskningen - de skulle göra kullerbyttor, handstående och hjulning - jag visste bara om dansen! Amanda är duktig, men hon kan inte hjula, handstående
kan hon ju inte heller. Men det sket den lilla sexåringen fullständigt i! Inför 500 på läktaren gick hon ut och i följljus gjorde hon så gott hon kunde, det blev en liten vurpa.. tre stycken.. och lite segt i uppsparken och en hel del hjälp men det gick.. nästan.. hon försökte och brydde sig inte ett spår om hur det gick. Min lilla fegis som gömmer huvudet i min famn när det kommer ett läskigt ljud i Björnes Magasin springer in och gör sin grej!

Hon sprang fram till mig efter uppvisningen: "Pappa jag vågade försöka hjula" - hela ansiktet strålade glädje och hon var så stolt. Men, tyckte jag och frågade varför hon inte berättat: "Det var ju en överraskning så klart". Men att du vågade.. "Du har ju sagt att man ska våga och jag ville våga". Älskar dig min dotter, pappa är mycket stolt.

--->
Fotnot: En liten tanke till min hjärtvän Anna som igår passade på att svälja en 5cm jeansnål när vi pratade i telefon igår. Förlåt för alla "Nål i hösäck"skämt. Älskar dig med! Glad att den kom ut som den skulle. Ses snart