Vidde | inspiration through creation

Satt på tåget till Helsingborg ikväll med Bodies Without Organs platta Prototype i spelaren. Sunshine In The Rain är kanske den mest underbara låt på mycket länge men den får en att tänka.. på det faktum att ännu en vecka av ens liv passerat utan att man egentligen bidragit med något till sin egna livshistoria mer än det eviga livsgrubblandet.

När man är liten lovar man sig själv att aldrig göra vissa saker som vuxen, saker man sett sina föräldrar göra. Idag 11 september 2005 firade mina föräldrar 40årig bröllopsdag. Det kommer jag aldrig att få uppleva för egen del.. fick frågan av en kompis på sms för någon dag sedan, hon undrade hur det var med kärleken.. och nä, den är inte menad för mig längre.. Love ain't here anymore. It's gone away, to a town called yesterday.. lite tacky att slänga Take That-citat måhända, men det skiter jag i - min blogg, mina åsikter! 40årig bröllopsdag.. jag är 29 idag och skulle jag träffa mitt livs kärlek imorgon kan jag med övertalning gå med på att gifta mig runt 33.. fyrtio år på det är 73.. jag hoppas hitta en kvinna som älskar mig så länge.. vet bara inte var man hittar henne..

Förra sommaren när Amanda trillade och skrapade upp upp knäet när vi var på väg hem med tåget från hennes mamma. När vi satt på tåget hoppade hon upp i mitt knä, grät och kände sig liten och frågade om hon fick gosa med mig tills hon somnade så hon kunde glömma att det gjorde ont.. ikväll längtade jag efter någon att göra samma sak med.. krypa ner i någons famn där jag är säker och trygg och som tröstar mig när livet ger en en smäll på käften..