Egentligen är det bara en fortsättning..
klockan 1726
...eller en upprepning av föregående dag. Insåg att jag är den ende på jobbet som inte tagit ut en längre sammanhängande semester. Är det då konstigt att man känner sig helt åt väggarna sjuk? Ledbruten, illamående och allmänt deppad över hur illa ett liv kan sparka på en. Igår försökte jag mig på det livsfarliga experimentet att framkalla min egna panikångest angående det faktum att en dag kommer jag inte att leva, en dag kommer inte jag att kunna finnas där för min dotter.. men jag lyckades inte ens få panikångest.. och ska sanningen fram så var det nog lika bra för fan vet om jag egentligen vill må riktigt så illa som jag kan må..
Träffade en trevlig kvinna som bygger sitt drömhus på Österlen. Hon är 62 och reser över större delen av världen av intresse men också i jobb med mängder av vänner inom konst, arkitektur och design.. och henne hjälper jag hitta rätt i världen av kakel & klinker. Det är inte utan att man känner sig lite stolt när hon kommer till mig för att hon känner förtroende! Men så funderar man lite, jag vill också bygga mitt drömhus men jag vill göra det snart. Har inte den minsta lust att vänta tills jag blir 62. Vill leva nu och inte om 33 år.. och fy i helvete vad gammal jag är..
Lördag jobbar man ju.. och jag har lite egen REA på lite plattor. El Chef vill att jag ska sälja plattor för 300000 så jag kan ta ledigt Amandas första skoldag så jag tar lite egna initiativ; är man butikschef så är man! Men jag vill hitta på något kul i helgen. Kunde varit kul att gå på dejt.. sitta och äta gott, snacka lite, gå en sväng och inte riktigt veta om man får lov att ge en godnattpuss eller inte.. och så har man tokporr hela natten.. eller så går man hem själv.. livet är underligt.. Dags att kolla kunderna på ovanvåningen..